Idag när jag kom till gymmet för att springa var TVÅ av löpbanden upptagna. Det längst bort hade ”dött”. Sladden satt i ett grenuttag som sedan satt i väggen. Kanske något fel där? Värt att testa! Jag tog ur sladden till löpbandet och satte den direkt i uttaget i väggen istället och helt plötsligt funkade det. 🙂 En STUND i alla fall!

Rätt som det var så tog det tvärstopp och tjejen bredvid flög in i displayen/panelen längst fram. Jag promenerade bara än så länge som uppvärmning och hade ju inte riktigt samma hastighet… Men båda löpbanden tvärdog. Överhettning? Hmmm, kanske inte var meningen att båda sladdarna skulle sitta i samma uttag?

Löpbandet längst bort funkade fortfarande så jag fick fortsätta på det istället, när de andra två tjejerna gick ner i gymmet och körde.

Idag var det 3 x 8 minuter som gällde. Det var ett LUGNT tempo (7km/h), men det kändes som väldigt lång tid. Vid tredje och sista intervallen poppade det upp en tanke. ”Men jag springer ju faktiskt!” Och det är ju bra mycket mer än vad jag har gjort tidigare…

Det blir bara tyngre och tyngre. De där lätta passen är numera ett minne blott känns det som… Marklyft på 40 kg, när körde jag det senast liksom?
Nu drar jag 70 kg, vilket var mitt rekord tidigt i våras. Det är numera en träningsvikt för mig!

Det är fortfarande lika förbannat trångt på gymmet, medan de bygger om och återigen slog jag i den andra ställningen på benböjen. Det bara skramlade till runt huvudet på mig och av ren förskräckelse, inbyggd skyddsmekanism kröp jag ihop och stången hamnade på säkerhetspinnarna.
”Oj, hur gick det där då?” hörde jag bakom mig. Jag försäkrade honom om att det gick bra.

Det känns mest pinsamt att misslyckas och tvingas behöva avbrya mitt i en övning även om jag faktiskt klarar av att ”ta mig ur” situationen. Typ RULLA av mig stången på bänkpressen och lägga ner stången på säkerhetspinnarna i benböjen.
NU tror jag att jag fattar var mina blåmärken på magen kommer ifrån. Från BÄNKPRESSEN! Jag kände det idag när jag rullade av stången för FJÄRDE gången. Undrar om jag får en platt mage snart?! 😉

Istället för roddmaskinen körde jag hantelrodd idag. Helt plötsligt fick jag nån slags blackout. Vilken arm skulle man dra med? Den på samma sida som man har foten i golvet eller samma sida som knät på bänken?!

Idag blev det tuffa, men korta, intervaller! 7 x 2 minuter!

Jag blev ganska slut och rejält svettig. Ser ni inte att jag ler på bilden? 😉 Glad att plågan är över!

Första 3 intervallerna sprang jag i 9 km/h rakt igenom och på de 4 sista ökade jag och sprang istället i 10 km/h.

Totalt hann jag en sträcka på 4 km!

Idag var det dags för styrketräning igen då. En upprepning av tisdagens pass, men med några fler repetitioner.

Gymmet var nästintill öde idag. När jag kom ner var det EN kille som tränade… Men det är fullt tillräckligt när man tvingas köra marklyft i korridoren under tiden de bygger om. Man får helt enkelt samsas om yta och ställningar!

Bänkpressen gick ju som vanligt, typ dåligt! Eller jag vet inte det kanske inte ÄR så dåligt? Jag kör ju ändå fem set och 2 reps på de flesta…

Misslyckades, eller chansade (beror på hur man ser det) på ett set, men fick inte upp stången. Den killen som var på gymmet såg det naturligtvis.

”Oj, tog det stopp?!”
”Ja… *suck*”
”Men det var ju tur att du kunde rulla av stången i alla fall”
”Ja, jag är van vid det här laget…”