Det blir bara tyngre och tyngre. De där lätta passen är numera ett minne blott känns det som… Marklyft på 40 kg, när körde jag det senast liksom?
Nu drar jag 70 kg, vilket var mitt rekord tidigt i våras. Det är numera en träningsvikt för mig!

Det är fortfarande lika förbannat trångt på gymmet, medan de bygger om och återigen slog jag i den andra ställningen på benböjen. Det bara skramlade till runt huvudet på mig och av ren förskräckelse, inbyggd skyddsmekanism kröp jag ihop och stången hamnade på säkerhetspinnarna.
”Oj, hur gick det där då?” hörde jag bakom mig. Jag försäkrade honom om att det gick bra.

Det känns mest pinsamt att misslyckas och tvingas behöva avbrya mitt i en övning även om jag faktiskt klarar av att ”ta mig ur” situationen. Typ RULLA av mig stången på bänkpressen och lägga ner stången på säkerhetspinnarna i benböjen.
NU tror jag att jag fattar var mina blåmärken på magen kommer ifrån. Från BÄNKPRESSEN! Jag kände det idag när jag rullade av stången för FJÄRDE gången. Undrar om jag får en platt mage snart?! 😉

Istället för roddmaskinen körde jag hantelrodd idag. Helt plötsligt fick jag nån slags blackout. Vilken arm skulle man dra med? Den på samma sida som man har foten i golvet eller samma sida som knät på bänken?!