Ikväll körde jag Combat i Falun, Vera från SVEA TC körde passet där ikväll. Hon utlovade träningsvärk imorrn om man jobbade riktigt djupt. Vi får väl se om jag får det… (tror knappast det!) Men det var riktigt länge sedan jag hade så´n energi. Eller energi är väl synd och säga. Det var liksom ingen positiv energi, snarare adrenalin och frustration som bara skulle ut! Jag körde järnet och blev dock positivt överaskad av pulsklockan!

Jag kollade pulsen i diagram i datorn när jag kom hem och såg att det inte var fel, jag drev alltså upp pulsen så högt idag… Men en sak som gör mig lite fundersam är kaloriförbrukningen. Ska ringa POLAR imorrn och fråga varför det står olika. Samma på klockan och under diagrammet, men när jag kollar på markeringsinfo står det 1911 kalorier och det är ju lite skillnad…

Träningen är ett sätt för mig att fly från vardagen och annat jobbigt, senare på kvällen kom känslorna av otillräcklighet, ångest över att inte ha gjort sitt bästa (trots att det var bättre än på länge), misslyckande o.s.v. Fysisk träning tar inte bort alla negativa tankar… Tyvärr!

Ikväll körde jag ett aerobicspass. Har inte tränat sedan i torsdags… Varför då? Jo, i fredags hade LOVA vårfest och jag skulle inte hinna från träningen till festen, så träningen uteblev. På lördagen satte jag mig i bilen och åkte till mina föräldrar, mamma och pappa fyllde år. Mamma fyllde jämnt så det var ett stort kalas. Igår körde jag hem, stannade till på IKEA och jag var inte tillbaka i Borlänge förrän klockan var 21.30…

Men ikväll! Då blev det ett aerobicspass Ni kan ju gissa om det var skönt att få röra på sig igen?!

Fick återigen frågan i en kommentar om jag skulle tävla. Eftersom peronen i fråga inte skrivit någon mailadress kunde jag inte skicka ett personligt svar. Hoppas på att han eller hon var läskunnig och kunde läsa informtionen i spalten om mig. Men eftersom han/hon inte kunde det så klistrar jag i den här:

”Resan mot målet är lång, jag befinner mig på en stor, bred och fin motorväg där det finns många avfarter att välja bland, sedan mindre vägar och förgreningar… Vad vill jag säga med det? Jo, att jag är för långt ifrån ett mål för att kunna fastställa målet redan nu, men om ni hänger med så får ni se vart resan bär av. Ibland måste man ändra riktning eller hitta en ny startposition och helt enkelt börja om. Lutar åt det just nu då jag ”kört fast i en rondell” eller springer i samma hamsterhjul och kommer inte vidare för tillfället…”

Det blev väldigt mycket nytt och saker som förändrats under det senaste året. Och jag har inga planer på tävling det närmaste året i alla fall, bortsett från mångkampen där bänkpress är en av grenarna. Men jag har inte börjat med någon PT ännu efter flytten, så vi får väl se hur det går.

Det var öppet hus på en ”anläggning” idag. Jag gick på några miniseminarier och fick lite information… Jag missade dock träningen (medvetet val) när jag gick på seminarierna. Så ikväll blev det ”bara” en promenad på kvällen…

Imorrn vet jag inte hur det blir, ska ju iväg på en fest på kvällen så det hinns inte med så mycket träning då…

På lördag fyller ju mamma och pappa år så det är stor 50-årsfest på lördagkväll. Men det är en bra bit att åka dit också så träningen hinns inte med…

På söndag ska jag träna igen om jag hinner tillbaka i tid. Måste ju till IKEA en sväng först…

Känns som att det inte är meningen att jag ska träna nu… Eller?

Ikväll var jag tillbaka på BodyCombaten igen. Känns skönt att kunna köra igen. Tog det lite lugnt… hrrm… försökte i alla fall… Ann-Sofie var på mig och sa att jag skulle försöka att inte komma så högt i puls…

Men jag får ju försöka känna efter vad jag klarar och inte. Blodvärdena kan ju bara bli bättre nu med tillskott…

Ikväll var jag och tränade igen, år och dar sedan sist känns det som.
Jag körde ett box-pass men försökte ta det lugnt och undvek rörelser där man jobbade långt ner och sedan snabbt upp, med tanke på att blodtrycket föll snabbt när jag reste på mig…
Nu tar jag en dag i taget och försöker inse att det som har hänt är på riktigt och att min kropp faktiskt säger ifrån när något är fel. Jag är inte duktig på att lyssna på min kropp, men läkarna konstaterade ju felet. Hade jag bara åkt hem efter träningen hade jag förmodligen inte kommit till rätta med problemet heller.

Att köra med pulsklocka på ett boxpass är inte så lyckat, vibrationerna gör att den tappar kontakten, man kommer ibland åt knapparna på klockan o.s.v. Men det såg ut så såhär:

Jag var nog inte uppe 202 då hade jag varit betydligt tröttare, 188 var det högsta jag såg själv…

Jag är grymt stolt över mig själv idag. De ringde från vårdcentralen imorse och ville ta mer prover, inget litet stick i fingret och jag som är så spruträdd… Jag letade, men kunde inte hitta emla (bedövningssalva) hemma. Jag bad att få komma till vårdcentralen 1 timme innan för att de skulle lägga bedövning. När jag väl kom dit kollade sköterskan hur kärlen var. Hon spände åt en rem runt armen och sa att hon skulle kunna sticka direkt för att jag hade ett jättetydligt kärl. Efter mycket om och men så lät jag henne göra ett försök. Jag klarade det! Jag har blivit stucken UTAN bedövning idag! Att blodvärdena var låga konstaterade de igår redan, men så låga blodvärden var nästan farligt. Jag fick åka vidare till sjukhuset för en blodtransfusion sedan har jag fått kraftfulla järntabletter för att komma tillbaka till normala värden.

Allt kändes som en mardröm och jag ville bara fly från verkligheten. 
Så idag var jag återigen på ett BodyCombatpass. Och hur gick det? Jo, riktigt bra. Jag sa att jag skulle ta det lugnt så att instruktören inte behövde driva på mig till max, men efter ett tag fick jag mer energi och kunde ta i mer än vad jag hade tänkt. Beroende på det extra blodet i kroppen kanske eller järntabletterna men de ska jag äta i minst 2 månader… Jag kan ju knappast ha fått effekt av dem redan, men kanske vetskapen om vad som är fel kan ge mig mer energi?

…eller jo, jag gör väl det nu, men jag vill inte accpetera det. Jag är ju inte sjuk…

Jag var lite småseg idag, men åkte iväg till Falun för att köra ett Pilatespass. Det gick ju bra. Åkte hem, åt mat (pasta, köttbullar samt grönsaker). Efter ett par timmar övervägde jag om jag skulle köra BodyCombat också. Varför inte? Jag åkte in till SVEA TC och körde BodyCombat. Jag blev geléaktig i benen och sedan blev det svart. Exakt vad som hände minns jag inte. Men det kom iaf ambulanspersonal så småningom. De kollade blodsockret, vilket var helt OK, jag hade alltså inte ätit för dåligt/lite. Eftersom blodsockret var normalt ville de ju naturligtvis kolla upp mig nogrannare eftersom jag blev dålig i söndags.

Jag fick åka in till sjukhuset, de kollade EKG, blodtryck och blodvärden. DÅ kom de fram till vad det var. Blodvärdena var låga för lite röda blodkroppar. Jag blöder ur så mycket vid mens att kroppen aldrig hinner producera tillräckligt många nya röda bodkroppar innan det är dags igen. Jag har förlorat för mycket blod under för lång tid och till slut fixade inte kroppen den förlusten vid så intensiv träning. Blodtrycket var inte heller bra. Det sjök kraftigt när jag ställde mig upp. Läkaren kollade liggande, sittande och sedan stående. Och i BodyCombat jobbar man ju stundvis djupt ner och sedan uppe och kickar…

Visserligen har jag inte den mest exemplariska kosthållningen, men det känns ändå skönt att veta att det inte är jag som har gjort fel. Blödningsmänden kan jag inte styra över och LÅGT blodtryck är inte lika lätt att göra något åt som högt…Eller? Högt blodtryck är ju annars vanligt förekommande hos personer med övervikt…

…eller ska man säga på benen igen?

Hur som helst var har jag hämtat mig tillräckligt för att kunna köra ett combatpass igen.

Jag tog det lugnt, och det gick bra.

Enl. klockan så var det kanske inte så jättelugnt, men jag har en hög maxpuls så…

Ibland går inte träningen som man har tänkt sig…

Det har varit mycket på senaste tiden och händer en del saker i mitt liv just nu. Var sak tar sin tid… Igår var det hundutställning på dagen och på kvällen hade gymmet medlemsfest. Men dansa är ju också motion. =) Jag vaknade ganska sent idag och var ganska seg men jag åt inte mindre än vanligt.

Jag tog mig iväg till gymmet och påbörjade ett combatpass. Benen kändes blytunga och geléaktiga om vartannat och energin var inte på så hög nivå. Efter ungefär halva passet blev jag yr och benen vek sig. Vad jag fick höra efteråt så hade jag svimmat 2 ggr. Först hade jag ramlat omkull och kvicknat till när de skulle vända på mig, för att sedan förlora medvetandet igen. Senare fick jag naturligtvis frågan om jag ätit ordentligt. Men jag har ju inte ätit mer annorlunda idag än andra dagar och då har jag ju tränat utan problem.

Till saken hör väl också att jag fick mens igår och jag får alltid feber i samband med det. Normalt eller ej, men eftersom jag alltid får det så har jag lärt mig att acceptera det. Man ska ju inte träna om man är sjuk eller har feber, men feber i samband med mens… Jag vet inte… Visst kan jag bli lite seg ibland, men aldrig såhär…

Imorrn ska jag nog ta det lugnt och försöka ladda om inför nästa pass på tisdag. Men det är svårt att ändra på något om man inte vet vad som är fel… En sak är säker, det var iaf inte det sista combatpasset jag gick på!