Idag var det dags att köra ben igen… 

Åsikterna om hur jag bör träna skiljer sig markant beroende på vem man frågar. Så jag får väl sluta fråga då… 
Nädå, men jag får låta en person göra ett träningsupplägg och så följa det.

Men det där med bänkpressen… För att bli stark i bänkpress så skulle jag vara stark i triceps. Bosse får skriva ihop ett program och så får jag följa det en månad eller två och sedan se vad jag fått för resultat.

Han sa dock att jag ska köra tricepspressen varje gång nu, så den kom med på dagens benpass också, även fast de sitter i andra änden av kroppen.

Det blev ett gympass också ikväll. För att jag ”MÅSTE”… Det blev ett tungt pass, kanske inte det jag borde köra när jag ska gå ner i vikt. Det är bara ett enda virrvarr i huvudet på mig nu. Hur ska jag träna för att minska benens omfång när alla säger olika saker. Vem ska man lyssna på? Vem har rätt? Ibland känns det bara som –Jag skiter i alltihop! Men vem har vunnit då? Jo, alla som inte trodde på mig… Men varför göra något för någon annans skull? För att jag tyvärr inte kommit på anledningen till att göra något för min egen skull ännu… Okej, en inre konflikt med mig själv…

Här är kvällens pass i alla fall:

I och med att jag inte kom hem förrän strax innan 20.00 idag så skulle jag ju äta något, sedan fixa annat inför morgondagen och jag kom inte till gymmet förrän efter 21.00 (De stänger 22.00).

Jag cyklade bara ikväll (förbränningsträning). Men om man inte ser på displayen att man förbrukat kalorier så är ju träningen bortkastad… Eller?

Jag körde hårt. Tungt motstånd och hyfsat tempo tack vare snabb musik i lurarna. Jag var helt inne i min egen värld när lamporna plötsligt släcks. Och jag är mörkrädd! Jag skrek rakt ut, skyndade mig att stoppa samt rusade bort från den mörka korridoren där konditionsmaskinerna står. Jag hann inte kolla hur lång tid jag hade cyklat, inte kaloriförbrukningen, inte hur långt, hann inte se P.I-värdet…

Jag har egentligen inget träningspass att redovisa då. Jag vet att jag var där och cyklade och att jag blev svettig… Men sen då???

Nästa klass var PoleStrip och en tjej, Kyra, från USA höll i klassen –på engelska. Jag klättrade ju på stänger när jag var yngre, hängde i knäveck och så. Men nu är man ju både större och tyngre. Även om jag väger mindre nu än vad jag har gjort på över 5 år så orkar jag inte lyfta min kropp i armarna. Det var några som gjort det tidigare och var jätteduktiga, men jag upplevde att de som redan kunde övningarna var otåliga och visade missnöje för att vi bara tragglade basic-grejer, när de kunde mycket mer. Och jag som inte kan kände mig mest ivägen. Det är konstigt egentligen, det räcker med att en eller ett par stycken är bättre och ser ner på mig (min känsla) så är jag helt plötsligt sämst istället…

Sedan var det dags för lunch

och jag gick iväg för att köpa något att äta. Det fick bli en pastasallad, med ost & skinka för omväxlings skull då jag äter kyckling dagligen annars…

Ikväll blev det ett totalt omotiverat pass för bröst och armar, jag var seg och trött och hade ingen energi… Jag var iofs ute och gick en timme runt älven innan, med nästan 4 kg runt vristerna (viktmanschetterna). Älvrundan vinterunderhålls inte, men det hade ju gått en del folk där innan ändå, så det var upptrampat. Men det var bra drygt att gå i snön med extravikter…

Jag tänkte på det igår när jag bar in en fodersäck (hundmat) på 15 kg. Den vikten plus lite till bar jag på konstant förut…

Här är kvällens pass på gymmet…

Learning by doing. När man ändrar vikt på cablecrossen bör man kolla att det inte hänger något kvar i den översta trissan. Jag fick en stång på mig idag…

Ikväll åkte jag till gymmet och tränade. Ben och vader var det som stod på programmet. Okej, det stod mage också, men jag har fortfarande sån jävla träningsvärk efter helgen så jag lät den vara idag.

Idag hade jag, ironiskt nog, mycket energi. Jag kände mig stark och var på bra humör. Jag körde på -Tungt! Trodde jag… Tills jag kollade bakåt i träningsdagboken och såg att jag körde tyngre i juli. Typiskt!

Att ha en hund är för mig ett ”måste”. Det tog inte lång tid efter att Devil hade gått bort innan jag insåg att ett liv utan hund var inget liv för mig. Så då kom Shakira in i bilden och det är nu 13 månader sedan….
Men att ha en tik kan innebära andra problem än vad man får med en hanne… Speciellt i löptider och när man ska fixa hundvakt med kort varsel… *gaaaah!*
21.50 igårkväll blev det bestämt. Sus, en kollega till mig hade kollat med sin syster… Sus har 3 hannar varav en blir galen bara man viskar löptik till honom *haha* Sus syster har en hanne, fast yngre, så förhoppningsvis skulle han inte bry sig… Men när vi kom dit så var han JÄTTEINTRESSERAD av henne, hon skulle inte får vara ifred en sekund i helgen om hon var där. Det slutade med att Sus tog hem sin syrras hund till sig och sina ”grabbar” så fick Shakira stanna kvar. Och DET blev bestämt idag vid 11-tiden. Gissa om det var svettigt… Tycker det är nog mycket att tänka på när man ska till Stockholm en helg och så prova något man aldrig gjort förut.
Jag fick frågan på gymmet om jag var nervös -Ja, typ…. Fick jag väl fram. ”Men du tjejen, vad är det ABSOLUT VÄRSTA som skulle kunna hända?” -Ptjaaa, jag vet inte… =O
Nåja, snart bär det iväg. 17.52 lämnar jag Borlänge för ett större äventyr.
Jag har försökt planera alla resor nu, då det är lite trassligt och rörigt… men, men, tur att någon uppfann ”skrivaren…

Idag fick jag ett besked som gjorde mig jätteglad, men jag var tungen att läsa det flera gånger för att förstå att det var sant. Jag trodde ju inte att jag skulle vinna en biljett till stripbootcamp med min motivering…

Men nu har jag väl hunnit smälta det lite och fixar de paktiska detaljerna -resa, hundvakt och boende. Lillebrorsan bor i Södertälje så det blir nog att jag övernattar i hans lgh…

Jag var väl euforisk eller nå’t, men vilken styrka jag hade ikväll helt plötsligt! Körde ett ryggpass som såg ut såhär: