Utmaningen börjar lida mot sitt slut. När jag började i somras hade jag en sträcka på 25 mil framför mig, men är nu nära målet.
Knappt 4 mil kvar och jag har dessutom några kilometer till godo!
Knappt 4 mil kvar
Svara
Kategoriarkiv: Dagsformen
Kolhydrater + vätska…
Kolhydrater binder vätska och hur mycket kolhydrater blev det inte igår liksom. Och SALT från pommes… =O
Trots att jag VET vad det beror på fick jag lite ”tjockisångest” imorse, när jag såg siffrorna på vågen.
Regnet vräkte ner praktiskt taget hela dagen, så först vid 8-tiden nu ikväll kom jag ut på en träningsrunda. Enklast möjliga, ett varv runt sportfältet.
Men regnet hängde i luften och kom ifatt mig.
Det gick hyfsat snabbt att gå i alla fall.
Sanningens ögonblick
1 augusti är här och helt plötsligt var det dags att plocka fram måttbandet… Sanningens ögonblick -Vad har hänt sedan sist? NADA!!!
Jo, 1 cm mindre runt höfterna, men det måttet står inte med i tabellen. Där kan ni se andra mått samt vikt sedan start… Det går sakta, sakta, men vikten kryper neråt nu i alla fall….
Jo, 1 cm mindre runt höfterna, men det måttet står inte med i tabellen. Där kan ni se andra mått samt vikt sedan start… Det går sakta, sakta, men vikten kryper neråt nu i alla fall….
Maxlyft…
Idag åkte jag till gymmet för att få hjälp med ett maxlyft. Jag måste ju veta ungefär vilken vikt jag ska gå in på, på tävlingen. Man har bara tre lyft på sig.
Det får gå som det går, jag har vetat om ett tag nu att jag omöjligt kan ta samma vikt som förra året -men idag fick jag i alla fall chans att testa.
För övrigt har det blivit packande och pyssel med husbilen. Batteriet var visst urladdat så det blev till att åka och köpa en laddare också. Bilar ska bara fungera och helst utan bensin också! *morr*
Kryper till korset…
Idag är det ny månad, alltså dags för ny formcheck. Jag kryper till korset och erkänner att det inte har hänt så mycket… 
I alla fall inte sedan förra förra månaden.
HÄR kan ni se framsteg och bakslag, hur det har gått sedan jag började…
Ny Träningsoutfit
Nu är jag på väg till gymmet. Passar på att inviga min nya träningstop från Casall. ROSA -Me like!! 🙂
En blå tå -så kan det gå!
Jag tycker inte att jag har jättelånga fötter eller tår, men jag missbedömde dess längd idag när jag sparkade i en trämöbel. Och HÅRT dessutom!
Nog har jag sparkat i tår förr, men aldrig såhär illa!
Så, vad gör de på sjukhuset åt en bruten tå? INGENTING! Den läker ihop av sig själv tydligen…
Det blåa syns inte jättetydligt på bilden, men jag kan ju gissa hur den kommer se ut imorgon… =S
Några timmar senare…. 🙁
Det gör fruktansvärt ONT, och någon träning där jag belastar foten/tårna (powerwalk, hopp, löpning etc.) är inte å tänka på förrän smärtan går över…. *suck* 🙁
Inte alltid busenkelt….
Det är inte alltid busenkelt att gå ner i vikt! Om vi inte pratar om ett kilo eller två och man inte bryr sig om vad som händer efteråt. Självklart kan man tappa vätska tillfälligt och pendla upp till 3 kilo över dygn -det kan jag också!
Men om man som jag, har väldigt många kilon att gå ner -då tar det tid! Man möts av motgångar då det blir tuffare, man kan praktiskt taget stå still i vikt under längre perioder s.k. platåer och det händer ingenting… Men det är bara tålamod som gäller och så får man kämpa lite hårdare.
Vid varje ny månad kollar jag måtten -måttbandet säger mer än vågen. Just nu verkar jag ha en platå, men HÄR kan ni se ”resans gång” i mått och vikt.
Hur såg jag ut egentligen..?
Ja, hur såg jag ut egentligen när jag var som störst? Jag fick några bilder mailade till mig idag och det fick mig att reagera. Såg jag verkligen ut så? Var det SÅ illa? Jag kan inte minnas mig själv som så stor, men ser jag mig själv på bild idag så ser de ju redigerade ut, för i mitt huvud är jag inte så liten som jag ser ut att vara på bilderna. Jag är nånstans mitt emellan…
Men såhär såg jag alltså ut, våren 2008…
Och idag ser jag ut….
…SÅHÄR!
Det var den här kvällen…
…eller rättare sagt natten…
Kvällen den 15 april 2008 och natten till den 16 april….
Jag var och tränade på kvällen och trots att jag hade gjort mitt bästa så var det inte tillräckligt. Jag dög inte, jag hade STÄNDIG prestationsångest och tillslut orkar man inte!
Jag mådde fruktansvärt dåligt -trots att jag på den tiden redan åt antidepressiva tabletter. Om man inte blir gladare av 1½ tablett om dagen kanske man blir gladare om man tar fler? 1½ ask kanske gör susen? Över 120 tabletter, men de var ju så små! Totalt blev det över 2 gram av den aktiva substansen och det var inte många tabletter från letal dos…
Min räddning? Ja, det var att jag, på ett forum, hade berättat hur jag mådde och en eller flera personer därifrån hade agerat -utan att de kände mig!
Idag har jag väl egentligen inga fysiska men efter händelsen, men självklart minns jag den kvällen. Och känslan av att svälja tabletterna gör sig ibland påmind när jag sväljer 1-2 msk linfrön i vatten (bra för magen)….