Det krävs inte många minuter för att få brutal träningsvärk!! Gårdagens Tabata-träning har satt sina spår.
Bara att svinga benen över sängkanten kändes… Och att sätta sig ner på toaletten var riktigt jobbigt!
Det är inte bara benen som ömmar. Det är rygg, bröst, armar, axlar, nacke, handleder, magen. Ja, i stort sätt hela kroppen!
Att öppna kylskåpsdörren kräver visst en viss styrka också, något som jag aldrig reflekterat över förut.
Låter jag gnällig? Nåja, det går över!!! 😉
Jag gjorde testet för drygt 4 år sedan och fick exakt samma resultat idag:
Dina svar visar en person som främst mäter sitt värde i prestationer. Det i kombination med en låg självkänsla brukar ge en person som är aktiv och kapabel, men som har lätt att driva sig själv för hårt och svårt att ta kritik och motgångar.
Du räknar ditt värde i prestationer och är inte mer än din senaste prestation. Ett misslyckande kan vara förödande enligt ditt sätt att se. Det är oftast den här personligheten som går in i väggen, för hur mycket du än gör, uträttar och åstadkommer så är din insats färskvara och behöver hela tiden bevisas om och om igen.
Ditt upplevda värde i prestationer gör också att du har svårt att säga nej. Det är viktigt att vara andra till lags, att duga och att vara omtyckt av andra. Men glöm inte att det allra viktigaste är att tycka om sig själv. För att bli uppriktigt älskad av andra måste du älska dig själv.
Kanske inte det man VILLE höra, men det stämmer lik förbaskat… 
Jag promenerade på löpbandet som vanligt idag, men den smärtan som följt med mig i över en månads tid nu, blev alltmer intensiv. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen när jag kom hem och kvinnan jag pratade med sa åt mig att åka in till akuten i Falun.
Sagt och gjort så åkte jag dit. Jag fick lämna urinprov (graviditetstest) för ev. utomkvedshavandeskap, de letade efter cystor/tumörer med hjälp av ultraljud -utan resultat (tack och lov!). Men då återstår bara frågan. VAD är det som är fel?
De tog blodprover, skickade hem mig med Citodon och skrev en remiss för vidare utredning. Tills dess får jag väl leva med smärtan eller smärtstillande…
Att bli överviktig låter väl hälsosamt och bra, eller? Kanske inte! Men att gå från Grav fetma (som det står i några BMI-tabeller), till att ”bara” bli fet och nu snart överviktig är ju en enorm hälsovinst. Det vore givetvis en dröm att kunna klassa sig som normalviktig och för att komma dit måste jag, som ni kan se på bilden nedan, gå ner drygt 15 kilo till. Jag får se om detta är möjligt eller om jag och min kropp mår bra av en något högre vikt.
Smal och snygg, vem vill inte vara det? JAG vill i alla fall det, men inte på bekostnad av hälsan! Jag tränar, jag har en hel del muskler och därför kan ett BMI vara missvisande. Hur många som tävlar i bodybuilding skulle du kalla feta, bara för att deras BMI säger det?
Den (o)viktiga vikten är nu åter på -25 KILO (och lite till). Jag var där, gick ner 28 kilo som mest, hade en svacka -en uppåtgående sådan, men NU är jag tillbaka igen!!
Men under tiden har jag ju ändå tränat och förhoppningsvis skulpterat om kroppen och fått en annan fördelning av muskler och fett. Även om vikten nu är samma så kanske jag ser annorlunda ut. Jag överväger att dra på mig bikinin och ta nya bilder…
Här är i alla fall Största och Minsta jag (som är dokumenterat)…
…jag tyckte det DÅ, jag hade ju trots allt gått ner nästan 7 kilo! Det var i början av augusti 2008 som jag spelade in det här klippet.
När jag kollar på det NU kan jag knappt förstå eller minnas att jag såg ut sådär! Det är ofattbart och jag blir nästan tårögd när jag inser vad jag har gjort med min kropp. Det blir liksom en väckarklocka på nåt sätt, speciellt de dagarna jag tycker att jag ser fet ut eller att jag gnäller över att jag gått upp ett kilo eller två (oftast i form av vätska). Det är ju INGENTING mot hur jag såg ut/vägde då!
Okej, vikten är inte det viktigaste och den står inte skriven i pannan på mig! Det är bara en siffra -men just då var min vikt i alla fall inte hälsosam.
Fortfarande förkyld, har inte kunnat träna på 6 dagar nu!! 🙁
Men idag var på gymmet och lämnade tillbaka TNSen som jag får låna av dem när jag behöver. Dana, som har allergikliniken där, bjöd mig på några ”mirakeldroppar” (jag minns inte vad de hette) men jag hoppas på att bli frisk!
Dessutom har jag nu införskaffat Bisolvon.
Hur många gånger har jag inte sett den på TV-reklamen? Nu får vi se om den håller vad den lovar. Det smakade inte illa i alla fall, så det ska jag nog kunna få i mig.
Det är så typiskt att man ska bli sjuk när man är som mest taggad att träna! Denna förkylning vägrar släppa taget, verkar det som. Okej, nu är jag kanske överdrivet gnällig, jag har bara varit sjuk i 4 dagar, men det KÄNNS som en hel evighet när man inte får träna! Jag skonar er från detaljer, men jag hostar och snorar och tycker väl att jag borde fått ut alla otäcka virus snart, men näää… Lite jobbigt är det också att jag knappt kan prata -stämbanden är riktigt griniga just nu!
Här kommer en liten sammanfattning av mitt träningsår.
Januari: Jag hade en ganska omtumlande start på 2011, en period eller svacka utan dess like och jag tvingades stanna upp och strukturera om min träning eller praktiskt sett hela mitt liv. Min rygg krånglade och jag gjorde flera OMT-behandlingar.
Februari: Jag startade ”på nytt”, promenader, lättare träning och bara sånt som jag VILLE träna. Försökte landa i mig själv.
Fick reda på att de intervjuer som några tjejer gjorde med mig i december hade resulterat i VG på deras uppsatser. Då blev jag lite stolt! Även Aftonbladet kontaktade mig och vill göra en intervju.
På gymmet hade de invigning av de nya lokalerna och flyttade upp reception och behandlingsrum till övre plan (markplan).
Mars: Jag tog tag i styrketräningen igen, jag behöver ju den med! Fick ett nytt träningsprogram med anpassade övningar. Jättekallt och mycket snö i Dalarna, men jag åkte iväg på en träningsresa till Playitas, Fuerteventura en vecka och tränade utomhus i solen. Efter den veckan var jag laddad för att ta nya friska tag och började planera sommarhalvårets tävlingar/motionslopp som jag skulle delta i.
Jag blev även moster för första gången! Den sista mars föddes Darin, 2 månader för tidigt.
April: 3 månader innan tävlingen i mångkamp lade jag om träningen till mer tävlingsinriktad. Tyngre, tuffare och framförallt mer bänkpress. Snön försvann och helt plötsligt var det över 15 grader varmt, på bara ett par dagar -utomhusträningen kunde börja ta fart på allvar. För att dokumentera ev. framsteg vad gäller formen så åkte jag iväg på ”Modell för en dag” tillsammans med Angelica.
Maj: Hela TRE lopp lyckades jag klämma in under denna månad. Med bättre och bättre resultat för varje gång! Jag åkte till Stockholm och gick på en alldeles underbar föreläsning om MENTAL styrketräning. Dessutom blev jag utsedd till en av finalisterna i Dalarnas bloggare 2011.
Juni: Tävlingsdags igen! Jag sprang blodomloppet på en tid jag blev mycket nöjd med – med tanke på förutsättningarna. Jag åkte ner till tjejvättern och hade en träningshelg utomhus med AerobicWeekends och umgicks med söta Karin som jag känt ända sedan gymnasiet. Jag bröt min tå och kunde inte träna som planerat hela månaden. Den 20:e juni tvingades jag ta ett svårt beslut. Min bästa (tränings)vän, Shakira hade för ont och jag lät henne få somna in istället.
Juli: Årets viktigaste tävling, nämligen mångkampen gick av stapeln i Forsheda. Jag hade förbättrat mig på alla grenar utom längdhoppet. En ny utmaning tog form ”Spring ett varv runt Fuerteventura”. 25 mil skulle jag hinna med under juli och augusti. Det blev i prinicip ALL träning under resten av juli.
Augusti: Jag satte upp ett nytt mål. 2 km under 12 minuter, för att klara FYS-testet. Jag fick ett nytt träningsupplägg med cirkelträning och intervallöpning om vartannat. Det blev ännu en tävling, Älven runt. Jag pinnade på och fixade totalt 25 mil under juli och augusti. Jag gjorde en ny fotosession för att kunna se tillbaka på ”dagsformen” när jag kommit i bättre form, samt en ego-boost!
September: Jag började plugga dans & dansgestaltning på Karlstads universitet och pendlade dit en dag i veckan. Var på en kurs i kost & träning i Stockholm. Testade nya matställen och ny mat i Stockholm. Naked Juice bar & Blueuberry besökte jag för första gången och så åt jag Tapas på lördagkvällen. Blev dunderförkyld i 2 veckor och missade FYS-testet som jag hade tränat så hårt inför -bara att bita ihop och ta nya tag.
Oktober: Jag åkte på en utbildningsresa till Playitas, Fuerteventura. Gick LatinMove och Bollywooddance. Fick veta hur bra jag var på rodd. 🙂 och jag fick ett nytt träningsupplägg av Henrik, så resten av månaden var det TUNG styrketräning som gällde.
November: Powerstrip var något jag testade för första gången och något jag vill fortsätta med! Jag deltog på ett stort Zumba-party i Borlänge. Jag blev tyvärr tvungen att avbryta danskursen på universitetet. 🙁 Jag fick mitt tidigare träningsprogram modifierat av Stina för att kunna följa det under en längre tid framöver.
December: Jag tillbringade en vecka på Playitas igen, den här gången med ”Forma Kroppen”. Jag körde mina första riktiga CrossFit-pass och det finns egentligen bara EN anledning till att jag inte skulle börja med CrossFit, så det tål att övervägas.
2011 har varit ett väldigt lärorikt år och jag har verkligen utvecklats och överträffat mig själv när det gäller att testa nya saker. Testa nya livsmedel, laga ny sorts mat och vågat lämna tryggheten hemma och resa iväg på egen hand. Träningen har jag lyckats ta till nya nivåer och jag hoppas att det fortsätter.
2012 startar med en ny milstolpe, 25-årsdagen närmar sig! Det kanske är dags att ta träningen till en högre nivå? Året blir fyllt av olika lopp och tävlingar. Jag drömmer om att kunna springa 2 km under 12 minuter, ro 2 km under 8 minuter och hoppas på att vara i bättre form än någonsin till sommarens mångkamp.
Mot nya äventyr…
God fortsättning och gott nytt träningsår!
Ja, då var vi inne i december nu då. Ny månad innebär ny formcheck.
Håller jag måttet? Ja, sedan FÖRRA månaden har det ju hänt lite -den första inföll just då under fel vecka i månaden. Men om man ser 2-3 månader tillbaka så håller jag ungefär samma mått. Det kallas väl platå antar jag.
Men det är bara att kämpa vidare -en Fighterbabe ger aldrig upp!
