Idag var jag ute på en morgonrunda med Sofia. Shakira följde också med naturligtvis. När vi gått i ca 20 minuter möter vi min tränare. Så idag såg hon ju att jag verkligen var ute och gick på morgonen som jag ska.

Jag tog mina vanliga joggingskor idag för att se om det onda berodde på de nya skorna eller om det verkligen är överansträngning. I början gick det bra, men mot slutet började det göra ont igen… Jag ska fortsätta massera, smörja med siduro och linement…

Men den här gången tog det kortare tid att gå, ca 54 minuter! Jag snabbade på stegen och kom upp i puls. Shakira var bra trött efteråt, hon sover fortfarande…

Jag skulle vilja sova middag jag med, men nu är det dags att äta igen…

Promenaden enligt pulsklockan:

Idag började mitt nya schema. Ingen träning på gymmet idag, alltså morgonpromenad. Jag skulle gå 40-45 minuter om jag gick FÖRE frukost, annars minst 60 minuter. Jag ville bra gärna ligga kvar och sega i sängen, men nej. Upp skulle jag. Kom på att det var SPA-kväll ikväll och insåg hur mycket jag hade kvar att fixa och städa innan. Jag skulle ju inte hinna nån promenad! Men jag läste min PT´s peptalk som hon skrivit och JO jag var tvungen att gå iaf. Men inte för min skull (jag är dålig på att göra saker för min egen skull). Däremot så kan jag ju inte göra min PT besviken genom att inte följa hennes råd. Tänk vad mycket arbete hon har lagt ner på att skriv allt det där åt mig. Då skulle hon ju bli besviken om jag INTE följde råden. Efter en inre konflikt med mig själv åkte jag iaf iväg till Dalälven och gick runt den. Det tog dog längre tid än 45 minuter…

När jag kom hem fortsatte jag städa, sedan duscha och åka och handla. Och jag hade mer ork och energi än vad jag troligtvis hade haft om jag INTE hade gått promenaden. Jag har t.o.m. varit duktig och ätit var 3.e timme. Dock blev det kanske inte så bra ikväll under SPA-kvällen när vi fikade efteråt… Men det är ju inget som sker VARJE dag iaf… Jag kan ställa in upp till 5 olika alarm på min mobil och nu har jag lagt till ett för varje måltid.

Titta så fina vi blev i våra ansiktsmasker!

SPA-kvällen vann jag på mässan som jag var på i Falun för en månad sedan. Det var faktiskt riktigt kul och framförallt skönt att unna sig något! En trevlig kväll tillsammans med Camilla och Sofia.

Idag tränade jag och min PT tillsammans. Vi körde bröst och armar.

Efter sista övningen med omvänd tricepspress i cablecross, blev jag placerad i rehabmaskinen. Min västerarm klarade inte alls av den övningen. Nerverna eller musklerna hade ingen kontakt just där. Kan tänkas att radialisnerven blockerar just den vinkeln på nåt sätt. Den vlev ju skadad i samband med att jag vred av överarmen. Snart 4 år sedan, men det är fortfarande inte bra

Passet i övrigt kändes helt OK, och nu påbörjas ett projekt a´la Anna Skipper…

Jag var hemma hos min syster Ingela och hennes sambo Adam på middag ikväll. Adam har inte bott i Sverige i så många år, men han är ändå jätteduktig på att prata och förstå svenska. Han pratar ju med kunder varje dag i sitt företag. Däremot har han lite svårare för att LÄSA svenska fortfarande. Adam visade Ingela ett reklamblad där det var billig nötfärs, Ingela kollade och sa;

Men den är ju inte Svensk…Då kunde jag inte hålla mig längre… 
Du ska väl äta den, inte PRATA med den!

Imorrn… Imorrn är det dags! Då har jag ett möte med en PT och första träningspasset inplanerat på söndag.  Nu börjar alltså satsningen inför tävlingen.

V.28 är det tävling, precis som förra året. Och klarade jag 45 kg i bänk innan tävlingsdagen så vill jag ju inte vara i sämre form i år. Sedan att jag var förkyld på tävlingsdagen och inte kunde delta är en annan sak. Jag VET ju vad jag klarade och det är det som räknas…

Ikväll var jag på ett Temapass på Friskis & Svettis; Let´s Move. Det var ett dansinspirerat pass, med hög intensitet. Riktig kul, men jobbigt. Men det blir ju inte jobbigare än vad man gör det till….

Sådär hög medelpuls var det länge sedan jag hade, om jag nånsin haft det under ett helt pass. Passet var 53 minuter långt…

Jag var bra trött efteråt, men det blev till att pimpla i sig en del vatten samt ett glas med resorb.

Jag har nog förlorat en del vätska idag och jag som är så dålig på att dricka vatten…

Fick frågan i en anonym kommentar om varför jag inte skriver i bloggen längre. Jag har varit/är sjuk eller hur man nu ska säga. Inte helt reko för att träna ännu iaf… Och eftersom det är en träningsblogg så känns det bättre att skriva om träningen… Ingen träning – inga blogginlägg.

Men iofs, det är ju min blogg och jag bestämmer ju vad som ska stå i den. Sedan är det ju upp till er som läser om ni finner den intressant att läsa eller inte.

Så vad har hänt sedan sist då? Jo, jag har fixat massor i lägenheten och i trädgården. Krattat rent gräsmatta och grusgång, planterat blommor, burit ut saker i förrådet, satt upp insynsskydd, satt upp bambujalusier, gardiner, lampor, plockat upp de sista flyttkartongerna, möblerat om, sorterat in tidningar i mappar, sålt vattensängen och får hem en annan imorrn, satt upp staket runt tomten o.s.v. o.s.v.

Så vad händer härnäst?
På mässan i Falun vann jag en SPA-kväll för mig och 3-4 väninnor, så det är på G, Rossy är dräktig och får ungar vilken dag som helst, på torsdag ska jag träffa en kompis på stan, på fredag ska jag iväg på ”Let´s move” nåt happeningspass som F&S har, jag ska fixa med en massa papper till olika myndigheter… Så det är fullt upp ändå.

Men närmast nu så sa jag duscha och sedan sova…

Igår när jag kom hem efter att ha fått ett fruktansvärt jobbigt besked ville jag bara lägga mig på sängen och gråta. Somna och aldrig mer vakna. Men vafan! Jag kan inte låta Shakira bli lidande för att jag inte mår bra.

Jag gick över till min granne, Stefan (www.stefanforsman.com) som är vildmarksexpert, har guidade turer, har kurser inom djurliv, självförsvarskurser och liknande. Och han tog med sig sin hund också och vi gick en tur i skogen. Rakt in över stockar, över stenar, genom buskage. Sedan gick vi uppåt, uppåt, uppåt. Till toppen på berget. Bitvis var det riktigt brandt och man fick ta hjälp av grenar och liknande för att komma upp.

Om jag visste att det skulle bli en så tuff skogspromenad hade jag tagit på mig pulsklockan. Jag var nog upp riktigt bra i puls emellanåt. Jag vill inte påstå att jag har dålig kondition, men jag blev ordentligt anfådd och fick stanna och hämta andan emellanåt… Shakira tyckte dock att det var jättespännande med bergsklättringen och hon var riktigt spänstig.

Kan tillägga att jag nästan fick DRA ut henne på sista kvällsrundan, hon sov som en gris i flera timmar efter promenaden.

Jag var nöjd med turen som tog ungefär en timme, Stefan pratade på om naturen och om de resor och guidningar som han gjort med olika grupper. Jag kunde skjuta undan de jobbiga tankarna just då, men efteråt kom de tillbaka…

Ibland har man tur! Jag var på en mässa idag och det var ont om P-platser. Jag ställde mig på en ruta avsedd för PRESS. När jag kom ut till bilen hade jag en P-bot på 400:- Attans!

Jag hade Shakira hos hundvakten idag och den tjejens mamma jobbar som parkeringsvakt. Hon kom senare när jag var där och skulle hämta hem Shakira. Hon frågade vad jag hade för bil, för hon såg att det var rottis-dekaler på rutorna. Och visst var det min bil hon hade satt en lapp på. Lätt ordnat, hon makulerade den P-boten och så var den saken ur världen! 

Det är ingen idé att dölja det längre, förr eller senare kommer folk ifrågasätta det i alla fall. Varför har jag, som annars tränar i princip varje dag, inte tränat på så länge? Har jag gått under? Nej inte RIKTIGT.

Men som ung tjej kan ibland göra lite dumma saker när saker inte går som planerat, när allt skiter sig och världen rasar samman. Det är då man kan ha svårt att skilja på 1½ tablett och 1½ ask… Så jag fick i mig en ”liten” överdos läkemedel och fick åka till intensiven på Falu lasarett.

Jag får vara glad att jag hade pratat med andra under tisdagkvällen om hur jag mådde. Jag fick ett sms ”Hörredu, låt bli tabletterna” Jag svarade bara ”försent”. Det tog inte lång tid innan det ringde en person från polisledningen i Dalarna för att höra hur det var med mig. Jag berättade situationen och det skulle komma 2 poliser och prata med mig för att höra vad som egentligen hade hänt. Medan de pratade med mig blev jag kraftigt sämre, de ringde efter en ambulans sedan och jag var knappt kontaktbar när ambulansen kom.

Väl inne på lasarettet fick jag dricka aktivt kol för att det skulle binda upp gifterna i min kropp. Jag fick dropp, sladdar runt bröstkorgen (EKG), pulsmätare och blodtrycksmätare på hela natten. Det var slangar och sladdar överallt. Fick svara på en massa dumma frågor om och om igen.

I onsdags fick jag åka hem, de ifrågasatte om jag verkligen skulle göra det, om jag inte skulle stanna där till jag blev återställd. Men jag ville bara hem, hem till djuren. Shakira hade min syster skjutsat till ett hundpensionat så jag fick åka och hämta henne där i torsdags. Jag har såna minnesluckor av allt som har hänt, allt snurrar fortfarande och jag är yr. Och när jag börjar räkna på halveringstiden för medicinen att gå ur kroppen så borde jag vara återställd efter ca 10 dygn.
10 DYGN?! Och jag som vill träna… =( Men jag inser ju att det inte funkar just nu. Speciellt inte om man knappt kan gå utan att vingla på de ordinarie hundpromenaderna. Då skulle det definitivt inte funka med BodyCombat som är favoriten.

Nu sitter jag här, knappt 4 dygn senare, det känns som en evighet och hela världen snurrar runt…

Att skriva om det som inträffat är ETT sätt att bearbeta det. Men å andra sidan känns det bättre att tala om som det är. Jag är inte lat, jag är sjuk och just nu klarar jag inte av att träna. =( Men nu när jag har sagt det så behöver inte folk undra varför jag inte uppdaterar träningsdagboken.

Jag återkommer efter nästa träningspass, eller en uppföljning om det dröjer alldeles för länge.