Bergsklättring med vovven

Igår när jag kom hem efter att ha fått ett fruktansvärt jobbigt besked ville jag bara lägga mig på sängen och gråta. Somna och aldrig mer vakna. Men vafan! Jag kan inte låta Shakira bli lidande för att jag inte mår bra.

Jag gick över till min granne, Stefan (www.stefanforsman.com) som är vildmarksexpert, har guidade turer, har kurser inom djurliv, självförsvarskurser och liknande. Och han tog med sig sin hund också och vi gick en tur i skogen. Rakt in över stockar, över stenar, genom buskage. Sedan gick vi uppåt, uppåt, uppåt. Till toppen på berget. Bitvis var det riktigt brandt och man fick ta hjälp av grenar och liknande för att komma upp.

Om jag visste att det skulle bli en så tuff skogspromenad hade jag tagit på mig pulsklockan. Jag var nog upp riktigt bra i puls emellanåt. Jag vill inte påstå att jag har dålig kondition, men jag blev ordentligt anfådd och fick stanna och hämta andan emellanåt… Shakira tyckte dock att det var jättespännande med bergsklättringen och hon var riktigt spänstig.

Kan tillägga att jag nästan fick DRA ut henne på sista kvällsrundan, hon sov som en gris i flera timmar efter promenaden.

Jag var nöjd med turen som tog ungefär en timme, Stefan pratade på om naturen och om de resor och guidningar som han gjort med olika grupper. Jag kunde skjuta undan de jobbiga tankarna just då, men efteråt kom de tillbaka…

En reaktion på “Bergsklättring med vovven

  1. Hej Ronja! Att berabeta sina tankar genom en promenad kan vara väldigt välgörande. Hoppas att du känner dig bättre idag. Hälsar Ulrika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *