Jag kom hem sent inatt efter att ha stått på S2 till kl.2. Kom väl inte till ro och i säng förrän vid 3, halv 4 kanske…
Jag vaknade ändå vi 10-tiden när hundarna ville ut. Snabbt ut och kissa och sedan in igen. Nej, lillkillen måste ju ut TVÅ gånger så klockan 11 öppnade jag dörren och släppte ut båda i trädgården. Hugo kom in igen efter en stund, men när klockan hade blivit halv 12 och Celine inte hade kommit in gick jag ut och kollade -BORTA!!?
Jag kollade med min granne, som alltid är hundvakt när jag behöver, om hon hade lånat Celine. Men nej… Och nu är det verkligen TÄTT under staketet, hon kan omöjligt ha tagit sig ut där.
Vi gick flera stycken runt kvarteren här och letade och ropade -utan resultat. Efter två timmar ringde jag polisen, ifall någon skulle ha hittat henne. Vi letade, jag vaktade telefonen och var ganska orolig… Hon brukar aldrig springa iväg långt och dessutom låter hon om hon ser någon…
Grannarna har nyligen sett en stor hök som satt och plockade fjädrarna av en skata som den hade fångat, så en chihuahua skulle ju kunna vara ett lätt byte. Men då skulle hon ju ha skrikit, jag skulle ju ha HÖRT det.
Efter ytterligare några timmar skällde det till inne i sovrummet och ut ur garderoben kom Celine! Hon var inte instängd utan den stod på glänt. Hon hade bara totalnonchalerat att vi hade ropat och letat efter henne!
Stora hundar -stora probelm, små hundar -små problem. Men ibland undrar jag om det verkligen stämmer?! Shakira gick aldrig in och lade sig i nån garderob och att nån skulle stjäla henne var jag heller aldrig orolig för och inte att hon skulle bli tagen av en hök… Nej, jag hann tänka MÅNGA tankar nu under de timmarna som Celine var borta idag…
Så, slutet gott -allting gott!
Med hundarna hemma i tryggt förvar kunde jag ta tag i min träning. Intervallöpning 10 x 3 minuter idag. Det började med allmänt teknikstrul -jag råkade stoppa timern när jag stoppade ner den i fickan, råkade komma åt mute-knappen etc. Men till SLUT så!
De första intervallerna gick bra, sedan började jag få upp pulsen över 190 i varje intervall och det blev riktigt jobbigt. 2 Intervaller fick jag avbryta efter ca 2 minuter…
Jag fick jätteont i magen och det kändes som att den skulle vändas ut-o-in, så jag blev tvungen att GÅ resten av vägen, kunde knappt andas -det gjorde ont när jag tog djupare andetag…
Det blev ju inte alls som jag hade tänkt mig, men oron som jag bar på i flera timmar tog visst ut sin rätt. Jag FÖRSÖKTE i alla fall, även om det inte blev det bästa passet precis…
