När första ljuset brinner står julens dörr på glänt
och alla mänskor glädjas att fira få advent
Vinden susar i advent
och vårt första ljus blir tänt.
Barn som har det svårt i världen,
Gud bevare dem på färden.
Det har varit 2 tuffa veckor mentalt. Jag fick ju inte träffa Vilja p.g.a den radioaktiva strålningen, så hon fick åka till mormor och morfar 25 mil härifrån.
Jag hade några videosamtal henne, men det är ju inte samma sak!
Men nu är hon hemma i min famn! (I skrivande stund sover hon).
Vem var jag innan DU fanns? ?
Det här passet var otroligt tufft! Framförallt det sista!
Man ska alltså köra 5 varv av
MEN på minut. 2, 4, 6, 8 osv ska du avbryta ock springa 8 sprinter innan du får fortsätta. Men blir tröttare och tröttare och tillslut blir det bara löpning kvar. Nästan! Tiden stannade på 18:23 när jag var klar.
Just nu känner jag mig alldeles strålande. Jag är nämligen extremt radioaktiv och isolerad på lasarettet. Den här skylten sitter på dörren till mitt rum, inte en kotte vill gå in här nu.
I den här burken ligger en liten, liten gul kapsel med radioaktivt ämne.
Drygt 2 timmar senare fick jag äntligen lunch! 
Och senare middag… Plastbestick och papperstallrikar. Ja, man känner sig riktigt giftig! 
Något sällskap inne i rummet hade jag ju inte. Jag fick nöja mig med iPaden, TVn och utsikten. Dessa ljusdekorationer fanns på innergården utanför mitt fönster.
ALLT var inplastat! Sängen (även madrassen som jag sov på), alla handtag, vattenkranen, armstöd på fåtöljen, TV-dosan…. Som om man hade pesten!
Så vad roar man sig med när man är isolerad ett dygn? Jag hade ”sjukhus-spa” som hemma-spa fast på sjukhuset. och ingen skulle ju märka om jag stod i duschen 1 timme. Synd att det inte fanns badkar! 
Sedan blev det kvällsfika…
Och så frukost nästa morgon! Nyttigare frukost har jag ju ätit, men, men… 
Och allt det här plus en operation för den där ”lilla knölen”
Var rädda om varandra! Livet kan förändas över bara en natt!
Ikväll testade jag jumping fitness för första gången. Det var kul, men väldigt speciellt. Helt tvärtemot vad hur man brukar hoppa. Jag som har hoppat trampolin i många år strävar ju UPPÅT och att trycka ifrån. Här skulle man istället stampa ner, hålla låg tyngdpunkt och dra upp knäna.
Efter det här passet förstår jag hur folk med dålig koordination känner sig när de går på ett danspass. Känslan att hela tiden ligga ett steg efter, i baktakt. Det blev ungefär så för mig ikväll eftersom mina hopp tog längre tid, då jag studsade uppåt. Jag hade nog fixat övningarna bättre på golvet. Man får nog tänka trampa och stampa, snarare än hoppa.
Inatt är det dags!! ⏰
Jag hörde från en vän att det blir vintertid i helgen, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid …
Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet o klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan … nu är hela mikron i sovrummet o svår att använda. Gick allt rätt? Jag höll på i en timme iallafall, det var väl en timme man skulle flytta på klockorna? Är helt slut…
Det här känns så onödligt på något vis, varje år samma sak och hela vintern måste jag nu igen vänta på att få flytta tillbaka mikron till köket.
Nu blev jag lite orolig när jag läste i tidningen att vissa telefoner o datorer är självgående, undrar var jag hittar dom på söndag morgon när jag vaknar… 😏 Hur är det med bilen då, den har ju också klocka? Ändrar den position själv under natten, var hittar jag bilen på söndag?
Vill bara dela med mig av detta, kom ihåg och börja i god tid och jag hoppas verkligen att allt går bra för dig med…
För 1,5 år sedan fick mitt badrum sig ett lyft. Eller rättare sagt, sanering av mögel. Rent och fräscht efteråt.
Nu hade toasitsen gjort sitt och spruckit, så det fick bli en ny. Och om man ändå måste köpa en ny, så kan man ju köpa en rosa! 🙂
Vilja trivs allt bättre på förskolan, är glad och aktiv och tar för sig.
Jag behöver ett mål med träningen. En tävling, en utmaning, något att sträva mot eller genomföra. Just nu är det ganska tomt på den fronten… Men å andra sidan har jag dragits med en förkylning i flera veckor nu och har inte tränat alls.
Om jag blir frisk innan den 24 oktober funderar jag dock på att genomföra ”Skeleton Crew” utmaningen som Concept 2 har.
Okej, det har inte blivit mycket gymträning på sista tiden, men man får gott om vardagsmotion när man har en 1-åring som aldrig är stilla.
Det är utmaning i sig, att bara fånga henne på bild.
