Jag har en riktig soldyrkare till hund.
Hon lyckades hitta den den soligaste platsen i förtältet!
Efter att ha ägnat större delen av dagen åt att packa och fixa med husbilen, vars batteri inte ville fungera, så började det rycka i benen.
Danspasset blev inställt ikväll, så när klockan hade passerat nio på kvällen tog jag tag i saken och gick/joggade om vartannat, ett varv runt sportfältet. NU var allt skräp efter festivalen borta, staketet nerplockat och man kunde gå runt där som vanligt.
Några ungdomar från en förening gick runt och samlade upp batterier etc. som blivit liggandes….
Idag blev det ett intensivt bröstpass på gymmet. 1 vecka kvar till tävligen, det får gå som det går.
Övning | Vikt/Reps | Vikt/Reps | Vikt/Reps | Vikt/Reps | Vikt/Reps | Vikt/Reps |
Bänkpress | 25/8 | 30/6 | 30/6 | 30/6 | 32,5/3 | 32,5/2 |
Liggande tricepspress m. stång | 14/12 | 14/12 | 14/12 | |||
Tricepspress m. rep | 35/12 | 35/10 | ||||
Hantellyft ut åt sidan | 6/10 | 6/7 | 5/12 | |||
Axelflax | 5/6 | 5/6½ |
Jag hade inte alltför lång vila mellan seten idag, då Celine väntade på mig däruppe. Jag sätter henne inte utanför, utan uppsikt. Så hon fick vänta på mig inne i personalrummet.
Jag fick TRE saker gjorda under samm tillfälle då. Jag fick en långpromenad till gymmet och hem igen. Celine fick motion och så fick jag in ett styrkepass också! Det kallar jag effektiv träning!
Idag tog jag en längre promenad än vanligt. Igår fick jag nämligen tips om en tävling där man kan vissa en resa. Den går ut på att gå/jogga/springa toatalt 250 km under juli & augusti. Det blir ju en liten morot, ett konkret mål!
Jag gick totalt 8 kilometer idag, Celine pinnade på bra och har inga som helst problem med den sträckan. Själv är jag lite småseg nu efteråt….
Även om Shakira inte finns hos mig fysiskt längre så bär jag med mig alla minnen från hennes tid med mig. Och jag ”möter” henne när jag minst anar det.
Hon mötte mig efter täningen häromdagen!
Hon har fått pryda mitt hänglås på gymmet ända sedan hon var valp!
Även mitt VISA-kort har hon fått pryda en längre tid!
Visst tycker jag om att se henne, man får ju möta den man älskar! Men just nu känns det mest smärtsamt (fortfarande), just eftersom jag inte längre kan pussa på henne, gosa med henne eller ens höra hennes snarkningar på natten. Hade hon harit här nu hade hon torkat bort de envisa tårarna som tränger fram nu när jag skriver det här.
Jag har inte haft mage att plocka bort hennes saker ännu, eller rättare sagt jag har inte orkat. Jag VET att hon inte längre kommer sova i sin rosa bädd, men tar nog tid att acceptera att det verkligen ÄR så! Alla hennes leksaker (som är alldeles för stora för Celine) ligger kvar i leksakslådan, vissa mer demolerade än andra -Jag får ta tag i det när jag är redo, mentalt.
Det var ruggigt varmt idag! Men solen tog rätt bra och det är mycket roligare att promenera när det är fint väder. 🙂
Ett varv runt älven blev det, tillsammans med Anna och Celine.
Dessutom lyckade jag klämma in EN sprint också….
Midsommarafton… De senaste tre åren har jag ju firat med Shakira, men i år skulle det ju bara bli Celine och jag. Eller?
Midsommarfirandet blev väldigt oplanerat, men det var trevligt i alla fall. Jag var hemma hos min granne Sandra och firade tillsammans med hennes familj och några släktingar till dem.
Dessutom blev det ju då TRE hundar som var med och firade midsommar -mysigt!
Vi grillade gott och åt sedan en midsommartårta med jordgubbar.
Ikväll tog jag mig i väg till gymmet och körde danspasset. Bara för att komma på andra tankar -om så bara för en stund.
Det blir ju väldigt tomt när en hund på 40 kilo inte längre finns i huset. Det blir ju så märkbart, så tomt och så tyst…. Lilla Celine för ju inte så mycket väsen av sig, förutom när hon skäller då förstås.
Hon märker dock av tomheten också -hon har ju inte längre någon att busa med, någon att klättra på eller rentutav jävlas med. Det var syskonkärlek på hög nivå. Men de älskade varann, och låg gärna tätt tillsammans.
Med sorg i hjärtat har jag nu fattat ett otroligt svårt beslut. Jag blev medveten om att Shakiras höfter inte var bra, redan när hon röntgades vid 1 års ålder. Men DÅ hade hon inte ont, eller var halt. Med åren har det bara blivit värre. Idag var jag inne med henne på Falu djursjukhus för att se HUR illa det egentligen var. Skulle det kanske räcka med smärtstillande? Nej, efter att själv ha fått se röntgenbilden, så gjorde det hela beslutet aningen lättare. Självklart är det minst lika smärtsamt att faktiskt förlora en sådan fin kamrat, men jag VET att jag har gjort rätt -För HENNES skull.
Kl.15.15 idag konstaterade veterinären att hennes hjärta hade slutat att slå.
Nu behöver hon inte lida mer, men jag vet att hon har fått en plats i mångas hjärtan genom åren. Inte minst i mitt!