När man ser det här med egna ögon känns det nästan som om tiden stannar. Man blir liksom lugn och harmonisk. Digivande tikar utsöndrar oxytocin -ett ”lugn & ro” hormon. Nästan som att det skulle vara luftburet eller funka på mig med -för det ÄR rogivande att titta på de små liven.

[videofyme id=”405565″ width=”500″ height=”320″]

Som ni säkert kan höra så HAR tiden inte stannat. Mikrofonen på telefonen var tydligen väääääldigt nära min klocka.

Här ser ni de två första grabbarna, den ena rosslar lite fortfarande efter att han började andas själv.

[videofyme id=”405556″ width=”500″ height=”320″]

Alla valpar är födda och det har gått bra allting. Förlossningen, eller valpningen som man också säger, tog dock ganska lång tid. Kanske normalt lång tid -men det var ju första kullen…

Celine var lite orolig igårkväll så jag somnade aldrig riktigt.

[videofyme id=”404271″ width=”500″ height=”320″]

Strax innan kl.3 fick hon kraftiga värkar och höll på i över två timmar. Fosterblåsan syntes, men ingen valp och värkarna blev betydligt svagare. När klockan var 5.30 började jag ringa efter hjälp. Falu djursjukhus hade inte jour förrän kl.8 så det var Strömsholm som gällde. Jag ringde dit och de tyckte att jag skulle åka in -att hon behövde hjälp så snabbt som möjligt. Att köra dit tar drygt 2 timmar och har man inte sovit nånting på hela natten kändes det tryggare att i så fall åka till Falun -tiden skulle bli ungefär densamma.

Jag ringde till en bekant som bor i närheten, som är veterinär, men jobbar dock inte med hundar. Under tiden jag pratade i telefon kom det ut en tass och trots svaga värkar så lyckades bi med gemensamma krafter få ut valpen -som naturligtvis kom med bakänden först!

Första valpen möter dagens ljus (de föds dock blinda)

Andra valpen kom även den med bakänden först och att se en lealös valp hänga där med bara huvudet kvar inne, kändes lite skrämmande. När han väl kom ut andades han inte själv. Jag fick blåsa in luft och han rosslade ordentligt. Jag visste ännu inte om det var egen utandning eller reflex. Så jag fortsatte med konstgjord andning och fick även föröska suga ut slem med ett sugrör. Jag höll på ända tills han faktiskt andades själv. DÅ fick han komma ner till brorsan.

Lagom när jag var ”klar” med valp nummer två så var den tredje redan född -utan minsta problem. En liten lättfödd tik.

Sedan ville Celine ut och kissa, hon sprang runt inne, lade sig i bädden i vardagsrummet och ville INTE ligga i lådan och invänta den 4:e valpen. Jag försökte få de tre valparna att dia, men Celine ville inte veta av dem och morrade åt dem. Hon ville helt enkelt vara ifred tills hon fått ut alla valpar och kunde slappna av. Det tog en bra stund, över en timme, innan sista valpen äntligen föddes. DÅ ville hon ut och kissa igen. Sedan lade hon sig, men försökte åla undan när de skulle dia, hon kunde inte riktigt slappna av -en förstagångstik som inte har full koll på läget.

Till slut så fick de i alla fall dia lite och få i sig den riktiga råmjölken.
I skrivande stund har hon kommit till ro, tvättat valparna, låtit de dia och hon har sovit hos dem i flera timmar.

Här har vi hela gänget! Fighterbabe’s Amazing, Athletic, Active och Attractive