Julen är en tid då alla ska vara glad och umgås med nära och kära. Pyttsan! Jag ångrar att jag inte stannade kvar hemma i Karlstad. Jag hade kunnat fira en underbar jul med mina djur och min närmsta väninna och hennes familj. Men vad gör jag? Jo, jag åker hem till min familj för att fira med dem och min släkt. Jag vet ju av erfarenhet att de bara blir en massa tjafs och bråk…

Resten av familjen sliter som galningar med de där julgranarna för föreningens räkning. Själv var jag ”hemma” och skulle städa och fixa en massa annat, för familjens räkning. Jag hittar i mitt eget hem, men här… Usch, jag håller på att bli tokig… Inte nog med att man ska fixa en massa annat, jag har ju min valp att ta hand om också. Det blir en hel del nattvaka vilket gör att jag försöker sova när hon sover… Man blir trött och sleten…

Nu ikväll blev det tjafs mellan mamma och mig. Konstigt va?! Hon är väldigt duktig på att knäcka mig mentalt och när man berättar om planer och andra, för mig, viktiga saker så får man bara skit tillbaka! Hon kallade mig lat och försökte förklara alla nackdelar med min plan. Men hon gör inte en spottstyvel för att försöka hjälpa mig, tvärtom! Hon trycker ner mig, men jag försöker vara stark och inte visa hur ledsen jag egentligen blir. Jag gråter när ingen ser…

Nä, jag önskar att jag var hemma hos mig nu, bland de som kan acceptera mig för den jag är. Bland de som får mig att må bra. Men det är ju tradition att fira med släkt och vänner. Tradition att må riktigt dåligt under en begränsad tid om året…

Att ha en valp är som att ha en bebis, om jag får tro min mamma. Jag är i vanliga fall inte speciellt lättväckt och ganska seg att få upp på morgnarna. Nu flyger jag upp vid minsta lilla ljud som min valp gör… Jag går ut med henne på nätterna, tar små tillfällen att sova då hon sover, ett vakande öra som hör avvikande ljud, trots att jag sover. Hon kräktes ett par gånger inatt. Fråga mig inte varför, men hon åt iaf med god aptit både frukost och lunch och har inga problem med matspjälkningen…

Jag undrar vem som är mest förtjust i valpen, jag eller resten av min familj. De tog det bättre än vad jag väntat mig… Mamma som är så hundrädd satt och gullade med henne och det var mamma som bar upp henne till mig i mitt rum (Shakira får inte gå i trappor än) när de skulle åka till stan…

Hon är väldigt omtyckt här, vilket känns bra. För hon komer bli större…

Jag var hos tandläkaren idag för att bygga upp de tänder som jag gnisslar ner. Det är inte första gången, och till slut kan jag inte tugga hårda saker som t.ex. knäckebröd, morot, äpple m.m.

Den här gången fick jag en tid så snabbt att det räknades som akutåtgärd. I vanliga fall skulle det ha kostat 998:- för den behandlingen. Jag betalar som ett vanligt läkarbesök 150:- och dessutom är det högkostnadsskydd så jag betalar 900:- för vård inom landstinget, inom en 12-månadersperiod innan jag har frikort… Gött! Tacka vet jag högkostandsskydd, för att gå till tandläkaren är inte billigt!

Att hundar är smarta, det visste vi redan, men det är fantastiskt att se hur snabbt de lär sig! I valpåldern så ”leker man fram” allting. När Shakira var som mest uppspelt och smått ”aggressiv” mot sina leksaker så fick jag henne att skälla igår. Provade med ”skall” och fick ett litet ”voff”. Nu var hon bredvid mig i köket när jag plockade fram mjölk ur kylskåpet. Det låg en korv där också, kvar från gårdagens träning. Jag bröt av en bit och hon satt och tittade jätteintresserat. Jag triggade fram ett litet voff och la till kommando ”skall”. Körde det ett par gånger och nu blir hon inte rädd för sitt eget voffande längre, första gången flög hon en meter bakåt… .  Hon kan ett kommando; skall!

…men den enda träning som blir nu är social träning med valpen, rumsrenhet m.m. Jag kan ju inte gärna bara lämna henne för att köra ett pass på gymmet… Nej, det får vänta…

Det är mycket jobb med en valp. Men sömn blir det inte så mycket av för egen del… Jag lade mig för att sova middag samtidigt som hon idag. Då hade vi precis varit ute och härjat, hon hade ätit lunch och uträttat sina behov när vi var ute… Vi sov en stund. Efter en timme började hon gnälla. Jag stack ner handen och klappade henne lite. Hon la sig igen och blev tyst. 5 minuter senare tittar jag upp och ser hur hon sätter sig på mattan… *suck* Nu har jag bara EN enda matta som hon inte hunnit kissa på ännu. Men alla är tvättbara. De icke tvättbara mattorna har jag stoppat undan i säkert förvar.

Det tillhör inte vanligheterna att jag är vaken före 7 på morgonen, om det inte är så att jag inte somnat ännu… men nu när jag har Shakira så MÅSTE jag gå upp (alternativt torka golven!) Men när hon piper och vill ut så går jag ut med henne. kvittar vad klockan är eller hur trött jag är. Hon är för söt för att jag ska säga nej till det! Och dessutom vill jag ju att hon ska bli rumsren…

Shakira är min nya träningskompis. Det blir dock inga långa motionspromenader än på ett tag, det är hon för liten för. Men så småningom så… Just nu är det rumsrenhetsträning och miljöträning som gäller… Hon gnällde en del inatt, så det blev kanske inte så mycket sömn som man skulle ha behövt… Men å andra sidan väckte hon mig 10.30. Ingen olycka på golvet, men jag drog på mig kläderna och tog ut henne. 5 meter utanför dörren kissade hon -perfekt! Hon lär sig snabbt!

Åh, vad jag längtar! Om mindre än 2 timmar sitter jag i bilen, kör de 25 milen bort till kenneln för att hämta min valp, Shakira!

Det ska bli såå underbart att få en hund här hemma igen!

Ikväll kan det ha varit årets sista träningspass. Men jag är mentalt föreberedd för det.

Men faktum är att jag längtar mer till morgondagen än vad jag längtade till julafton när jag var liten. Imorrn får jag nämligen hem min hundvalp.

Kvällens pass blev ett superroligt BodyJam-pass! Jag körde järnet och råkade komma emot stoppknappen på pulsklockan så allt kom inte med i resultatet. Men så här såg det ut.