Vem blir inte helt salig av en så´n här?!

Och till råga på allt så är hon min…

Ikväll kom Shakira hem. Gu, vad underbart! Har egentligen varken ork ellet tid att skriva här, men jag måste ju tala om det i alla fall…

Nu är det snart jul och eftersom hundar inte ska äta knäck, ischoklad och nötter så får min lilla sötnos EGET godis! På lördag får jag hem min valp…

Hårda Hundkex

-2 dl vetemjöl
-2 dl grahamsmjöl
-2 dl vetekross eller rågkross
-2 dl buljong (höns, kött eller grönsaks)
-2 msk olja
-1 morot
-1 dl majskorn
-1 dl gröna ärtor

1. Riv moroten på ett rivjärn.

2. Kör alla ingredienser i en mixer till en slät deg.

3. Ta en klick deg och forma till runda platta kakor. Ta mjöl på fingrarna så kladdar det inte så mycket. Annars kan du kavla ut degen och använda pepparkaksformar. Varför inte med din egen hundras?

4. Lägg kexen på en plåt med bakplåtspapper, lägg dom tätt så ryms alla på en plåt.

Låt kexen svalna innan hunden får smaka. Förvara kexen i en burk med lock. Dom håller i en vecka. Man kan också frysa kexen och ta fram när man behöver. I frysen håller de ett par månader.

Eller ja, jag borde väl det… Men jag HAR sovit och felet jag gjorde var att jag gick och la mig för tidigt, då sover jag aldrig en hel natt…

Jag var jättetrött vid 23-tiden, läste en stund sedan somnade jag som en stock. Vaknade igen för en halvtimme sedan och kunde inte somna om… *Grrrr* Om jag däremot hade väntat, säg 2-3 timmar till, då kunde jag lätt sovit till kl.10-11 imorrn… Men, men, sånt är livet. Och nu har jag ingen hund att promenixa med heller… Men om 7 dagar får jag hem min valp!

Nu kan jag ju passa på att söka lite mer informtion och praktiska detaljer kring flytten… Wermlandsflytt och deras offert på 16250:- har lägsta prio just nu, jag fick reda på att de lastbilar de hyr ut på statoil upp till 17m³ får jag köra med mitt B-körkort… Jippie! Då minskade vi summan med ca 12000:- men så var det ju bränslekostnaden och så flyttstäd (som jag inte kommer hinna) och bärhjälp… Men, men, det finns nog många som är villiga att hjälpa till för en lägra kostnad än 16000:- i alla fall!

Tur att jag har lite tid på mig, så jag hinner kolla upp alla möjligheter… Den lägenheten jag tackat ja till nu har dessutom en egen trädgård/grästomt på både fram och baksida. Perfekt för mig!

Det var en jobbig föreläsning ikväll, hade i princip bara EN fråga i huvudet eftersom många saker kretsade kring Devil. Och det var: VARFÖR. Varför fick han tumören? Varför var han tvungen att avsluta sitt liv så tidigt? Sedan han gick bort har jag inte kunnat sluta klandra mig själv; Vad hade jag kunnat göra för att förhindra det? Vad har jag gjort för fel som gjorde att det blev som det blev? Hade trafikolyckan någon påverkan? Men nu har jag fått samma svar en gång till. Jag hade gjort precis rätt, hade inte kunnat påverka det på något sätt. Veterinären sa att han var otroligt välskött av det som de såg. Bl.a Päls, tänder, öron, klor, tassar, ögon, nos, samt att han var jättesnäll och lätthanterlig. Dock hade han en del beteenden som kan ha samband med tumören att göra, han hade ont… men nu lider han inte mer… Och snart får jag hem en ny liten komis som kan fylla upp den tomma platsen i min lgh…

Idag har jag varit och kollat på valpar! De var jättesöta!  Jag har nu bestämt mig för en tik ur deras kull. Namnet är inte riktigt bestämt ännu… Men så här ser iaf valparna ut idag, 5 veckor gamla.

En sån här dag för exakt 2 år sedan föddes en lite rottweilervalp i Skåne. Han var en stark krabat som fick gå igenom mycket, det var förmodligen väldigt tufft för honom att fara fram och tillbaka mellan olika hem innan han till slut fick stanna hos mig.

Hos mig hade han det bra, han fick den kärlek, uppfostran och tid man behöver ägna åt en hund. Dessvärre blev han inte ens 2 år gammal utan gick bort i cancer den 6 november.

Du kan läsa mer om Devil här

Sov inte så mycket de senaste nätterna eftersom Devil var dålig. Åkte in igår morse, var vaken hela dagen och väntade på besked.

Beskedet kom, de kunde inget göra, inte jag heller. Bara att försöka acceptera situationen som den är. Vilket är lättare sagt än gjort.

Tiden går fortare när man sover sägs det, men sova är inte lätt i alla fall. Jag är jättetrött, sov några timmar men vaknade nu… satte mig upp gång på gång under natten och kikade mot hans bädd, den var tom. Reflexmässigt sa jag ”akta” innan jag satte ner fötterna brevid sängen för att gå upp. Han brukade vilja ligga nära mig och låg gärna precis intill huvudänden… Jag väntade mig att han skulle resa på sig, sträcka på sig för att lägga sig nån meter längre bort så jag kunde gå upp… Men det var tomt…  Jag kan fortfarande inte förstå att han är borta -för alltid!

Han brukade alltid komma om jag var ledsen av nån anledning. Komma och ”buffa” på mig eller lägga huvudet i mitt knä och ge mig en medlidande blick. Kom han åt ansiktet så torkade han bort de envisa tårarna… Men inte nu, tårarna faller för honom, men han vet inte det och kan inget göra…