Det finns så mycket skitsnack och onda människor. Men det finns även riktiga änglar. Både som lever nära en och änglar som kommer från oväntat håll när man som mest behöver dem.
En konstig människa mötte mig när jag var ute med Shakira. Det regnade, men även en valp måste rastas oavsett väder. Hon frågade hur gammal valpen var och var hon kom ifrån. (I all välmening trodde jag, för de frågorna får jag i princip varje dag).
Hon tog reda på mailadressen till kenneln och telefonnumret till instruktören som har hundkurserna som jag år med henne. Hon mailade uppfödaren och ringde instruktören och hittade på det ena efter det andra om min hund. Att jag överaktiverade henne, att hon inte fick sova, att jag gick jättelånga promenader med henne i minusgrader, att hon var stressad, undernärd och inte fick tillräckligt med mat m.m. m.m.
Jag har dock uppfödaren, hundinstruktören och mååånga andra på min sida. Har fått höra från flera. ”Du som är så duktig med dina hundar, ingen ska få komma och trycka ner dig”. ”Om det är någon som bryr sig om sin hund så är det hon” ”Sån´t där skitsnack ska du inte lyssna på, du har jättebra hand med hundar, gumman!” ”Vilken knäpp människa, hon har inget liv… Bry dig inte!” ”Stå på dig, du vet att vi ställer upp om hon hör av sig igen!” Tack, tack, tack för alla fina ord!
Jag & Devil 1 maj 2007
Sedan kom det en räddande ängel när jag skulle iväg och träna. Jag kom på att jag skulle köpa en mjölk också och gjorde det INNAN träningen. Det är 200 meter ner till PeKås, så jag stannade till där. Radio och GPS stod på i bilen. Tar bara 5 minuter tänkte jag. Men vilken kö det var… När jag väl kom ut så startade inte bilen! Då fick jag hjälp av en kvinna som inte kunde så mycket om bilar hon heller. Men med gemensamma krafter och mina startkablar (som jag fick i födelsedagspresent alldeles nyligen) så lyckades jag få igång i bilen och kunde åka till gymmet.
Tänk att så lite kan göra en människa så glad. Och tänk att det finns såna människor som ställer upp för helt okända. Tack!
Okej, riktigt så illa är det väl inte men man känner sig nästan som en sådan. Eller som en klassisk småbarnsförälder. Vaken på minsta lilla ”udda” ljud. Jag sov, men hörde när Shakira fick de där ”kväljningsljuden” -snart kräks hon! Fort, fort, ut med henne. Bättre att hon kräks utomhus… När hon väl lugnat ner sig somnade hon gott igen, inte jag. 1 timme senare är jag fortfarande vaken. Men jag kanske ska lägga mig igen.
Shakira 22/1-08
Är vi inte söta ihop?
)
)
