En kropp i obalans…

Min kropp är i obalans just nu och vill INTE samarbeta med mig. Ni får tycka att det låter som en bortförklaring om ni vill, men det är som det är just nu.

Min kropp är tydligen väldigt primitiv, eller så är det bara jag som är så lättpåverkad av stress. Och då menar jag inte den där stressen ”Oj, jag måste hinna med bussen om 10 minuter” utan en inre, djupare stress, som varar betydligt längre än 10 minuter.

”Om man upplever att en situation känns lite olustig skickar hjärnan ut stressimpulser genom kroppens stress-system. Stress-systemet i sig består av nerver och hormoner. Impulserna som skickas iväg sätter igång många olika reaktioner i kroppen för att  hjälpa kroppen att ta itu med det som känns stressigt eller olustigt. Så fort man känner sig det minsta stressad börjar kroppen förbereda sig, helt omedvetet,  på en kamp- eller flyktsituation. Detta är ett genetiskt arv för att människan  överhuvudtaget ska kunna överleva. Via det autonoma nervsystemet sker det helt  automatiskt en stressreaktion. Det autonoma nervsystemet kan man inte påverka med  viljan hur mycket man än skulle vilja.”
Text från www.stressad.se

Kroppen går in i ett slags flykt- och försvarsläge och all energi lagras i kroppen -den måste ju spara på krafterna inför den fara som hotar. Alltså sänks ämnesomsättningen, stresshormonet flödar i kroppen och det i sin tur kan leda till övervikt. Det hela är ganska komplext, hela människokroppen är ett mirakel liksom! Men oavsett VAD som orsakar VAD så kan jag bittert konstatera att allt inte står rätt till just nu.

Jag VET att det är mycket just nu, jag KÄNNER i kropp och själ att situationen är ohållbar, det SYNS på vågen och måttbandet att jag har varit i obalans den senaste tiden. Det skvallrar dagens formcheck om…

Jaha, är det här ett gym?!

Jag sprang mina intervaller idag, helt enligt planerna. Så snabbt som möjligt, men ändå så jag orkade alla intervaller. 8 x 3 minuter var det som gällde och jag började med en hastighet på 8,5 km/h. EFTER 10 minuter uppvärmning såklart!

Jag fick nån slags panikkänsla under fjärde intervallen. ”Tänk om jag inte orkar!” Det började helt plötsligt bli riktigt jobbigt och det kändes ungefär som att nån höll för munnen på mig när jag skulle andas, jag fick knappt något syre! Men, envisast vinner och jag tvingade mig själv att hålla fingrarna borta från hastighetsknappen. INTE sänka!!! Jag kände att jag nätt och jämnt skulle fixa alla intervallerna och bestämde mig då för att inte öka något heller. Men när jag väl kommit till sista intervallen ökade jag ändå på sista halvan. 9, 9,5 och så 10 km/h, ökade med 30 sekunders mellanrum. Och jag överlevde ju! 🙂

Svetten bara rann om mig och jag tänkte torka av det värsta i ansiktet, som sved i ögonen, men naturligtvis var alla toaletter upptagna av Peace & Love-besökare. Två killar stod i kö utanför.
”Det här är ju grymt, allt på ett å samma ställe ju (toalett, mobilladdning etc.) -man kan ju till och med duscha här!”
”Man brukar kunna duscha på ett gym” sa jag
”Jaha, är det här ett gym? Jag läste bara ordet dusch utanför entrén…”

Ja, folk läser väl bara det som de VILL läsa. 😉 (men det sa jag inte högt!)

Hundar i fokus

Har du nån gång försökt att få två chihuahua-valpar att sitta still bredvid varann? I så fall vet du hur svårt det är…
Jag gjorde ett försök att fånga bröderna bus, Nalle och Bosse på bild…
20120629-163837.jpg

Här nedanför ser vi lilla Hugo och så Celine i AnnSofies knä.

20120629-163849.jpg

Jobbiga möten…

Idag är en såndär jobbig dag med möten, TVÅ stycken dessutom. Som tur är så har världens bästa gym, även världens bästa delägare -så hon följde med mig på mötet nu på förmiddagen som mentalt stöd. En liten grej, kan tyckas, men det betyder jättemycket för mig att slippa behöva dra hela lasset själv. Dessutom minns två personer bättre än en.

Andra mötet i eftermiddag får jag ta hand om själv, på sjukhuset, men det går nog bra.

Som Stockholms tunnelbana

Jag tog en promenad idag också (för att det stod så på mitt träningsprogram). Men det blev en LUGN sådan, och man måste ju välja sina vägar med omsorg den här veckan. Så det blev lite zick-zackande genom vattenparken, framtidsdalen, förbi höskolan, in på syrrans gata och sedan hem igen…

20120628-165328.jpg

Och så lite statistik, nu har jag visst gått lika långt som hela Stockholms tunnelbanas längd. Med just DEN appen påslagen alltså -bör kanske tilläggas! 😉
20120628-164944.jpg

Muskelstatus -Bra!

Efter träningen idag blev det massage. Välbehövligt då jag kände mig ganska stel och utsidan på vänster lår her verkligen varit grinig efter all intervallöpning.

Bosse sa dock att muskelstatusen var bra över lag. Det var bara några ställen bl.a. låren som jag var väldigt stel.

”Ja, så blir det om man inte stretchar ordentligt”
”Ibland har det stått i veckans träningsprogram ”Glöm inte att stretcha efteråt!”
”Jaha, och om hon inte har skrivit det så skiter du i det eller?”
”Ja, men typ…” 😛

Viktblind, kan man bli det?

Idag blev det ett ”halvjobbigt” styrkepass. Jag började med lite teknikträning på frivändningar. Jag skulle köra lätt, men eftersom jag inte skull köra några pressar efteråt så borde ju 30 kilo vara lätt. Eller? Jag tror jag har blivit ”viktblind” efter att jag började köra med tyngre vikter på både det ena å det andra. Kan man bli det? Hur som helst så blev det ju några repetitioner i alla fall…

Vad som hände med armhävningarna idag vet jag inte riktigt. Efter min mag-rehab var jag väl trött och orkade inte hålla bålstabiliteten?

Övning

Vikt/Reps

Vikt/Reps

Vikt/Reps

Vikt/Reps

Vikt/Reps

Frivändningar

30/4

30/5

30/4

30/3

Latsdrag

50/4

50/3

50/2

50/3

50/3

Plankan

18

17

12

Situps

11

20

17

Sidoplankan

20

15

10

Enarmsaxelpressar

7/3

8/3

8/3

8/3

8/3

Armhävningar (på tå)

6

7

8

Dagens WOD blev 5 varv av:

  • 15 Benböj
  • 20 Situps
  • 10 Burpees
  • 5 Armhävningar (på knä)

Tiden slutade på 13:31. Första varvet tog 3 minuter precis, men sedan körde jag ”krälande burpees” på resterande varv och det går snabbare (för MIG!)

 

 

Intervaller med ökning

Idag var det dags för intervallöpning igen. Vilket tempo? Ja, det skulle jag tydligen bestämma själv. Precis när jag skulle börja springa kom sjukgymnasten/gymägaren förbi och frågade hur det gick. Jag höll just då in knappen för att öka hastigheten till joggingtempo och den stannade på 7,5 km/h, så då körde jag på det.

Hon har tjatat på mig förut om att jag ska sträcka på mig, och eftersom jag har fått ont så påpekade hon det igen -då skulle jag skjuta fram höften mer. Nåväl, jag genomled dagens intervaller också -imorrn är det dags för massage!

Jag höll 7.5 km/h genom de första 2 intervallerna och halva 3:e, sedan ökade jag lite systematiskt, eller ja, jag försökte i alla fall. Kanske inte blev så systematiskt -men till slut var jag i alla fall uppe i 10 km/h igen.

Tid kvar →  Ökade till hastighet
3.30 → 7.8
3.0 → 8
2.45 → 8.2
2.30 →8.4
2.15 → 8.6
2.0 → 9
1.30 → 9.5
1.0 → 10

Och pulsen ökade enligt bilden…