Att ha en valp är som att ha en bebis, om jag får tro min mamma. Jag är i vanliga fall inte speciellt lättväckt och ganska seg att få upp på morgnarna. Nu flyger jag upp vid minsta lilla ljud som min valp gör… Jag går ut med henne på nätterna, tar små tillfällen att sova då hon sover, ett vakande öra som hör avvikande ljud, trots att jag sover. Hon kräktes ett par gånger inatt. Fråga mig inte varför, men hon åt iaf med god aptit både frukost och lunch och har inga problem med matspjälkningen…

Jag undrar vem som är mest förtjust i valpen, jag eller resten av min familj. De tog det bättre än vad jag väntat mig… Mamma som är så hundrädd satt och gullade med henne och det var mamma som bar upp henne till mig i mitt rum (Shakira får inte gå i trappor än) när de skulle åka till stan…

Hon är väldigt omtyckt här, vilket känns bra. För hon komer bli större…