Julen är en tid då alla ska vara glad och umgås med nära och kära. Pyttsan! Jag ångrar att jag inte stannade kvar hemma i Karlstad. Jag hade kunnat fira en underbar jul med mina djur och min närmsta väninna och hennes familj. Men vad gör jag? Jo, jag åker hem till min familj för att fira med dem och min släkt. Jag vet ju av erfarenhet att de bara blir en massa tjafs och bråk…

Resten av familjen sliter som galningar med de där julgranarna för föreningens räkning. Själv var jag ”hemma” och skulle städa och fixa en massa annat, för familjens räkning. Jag hittar i mitt eget hem, men här… Usch, jag håller på att bli tokig… Inte nog med att man ska fixa en massa annat, jag har ju min valp att ta hand om också. Det blir en hel del nattvaka vilket gör att jag försöker sova när hon sover… Man blir trött och sleten…

Nu ikväll blev det tjafs mellan mamma och mig. Konstigt va?! Hon är väldigt duktig på att knäcka mig mentalt och när man berättar om planer och andra, för mig, viktiga saker så får man bara skit tillbaka! Hon kallade mig lat och försökte förklara alla nackdelar med min plan. Men hon gör inte en spottstyvel för att försöka hjälpa mig, tvärtom! Hon trycker ner mig, men jag försöker vara stark och inte visa hur ledsen jag egentligen blir. Jag gråter när ingen ser…

Nä, jag önskar att jag var hemma hos mig nu, bland de som kan acceptera mig för den jag är. Bland de som får mig att må bra. Men det är ju tradition att fira med släkt och vänner. Tradition att må riktigt dåligt under en begränsad tid om året…