Idag ”slapp” jag powerwalken, istället var det intervallöpning och hoppträning som stod på dagens program.
Förra veckan fick jag lite bakläxa på längdhoppen då jag hade kört hoppen som uppvärmning. Jag var tydligen tvungen att värma upp ordentligt med ANNAT först. Så idag körde jag ordentligt innan. 5 minuter cykel, 5 minuter stairmaster (trappmaskin) och 10 minuter på roddmaskinen. DÅ borde jag väl ha värmt upp alla muskler, tror jag?
Jag kom dock inte längre för det, utan jag ligger runt 6-6½ platta på korridorsgolvet. Jag kanske har ökat nån cm, men det är himla svårt att se när man inte hoppar i sand och inte har nåt exakt måttband. Men man blir ju bra på det man tränar, så det är väl bara att fortsätta?!
Löpningen är min akilleshäl, även om man har bra syreupptagningsförmåga generellt så är det betydligt jobbigare att t.ex. springa där du ska lyfta hela kroppstyngden från marken.
Och så upptäckte jag något mindre roligt, en baksida av viktminskningen? Jag tycker ju att jag har varit ganska skonad från ev. ”överskottshud”, men det är klart att det kan bli ”slappt” på sina ställen ändå. Min rumpa har blivit mindre med tiden och det klagar jag inte över, men i och med det så har utfyllnaden försvunnit så det skumpar när jag springer. Eller så kanske jag på något sätt lyckas springa UTAN att använda sätesmusklerna? Kanske blir så på löpbandet för att man inte springer ”framåt” på samma sätt som utomhus? För jag har aldrig känt så när jag sprungit ute. Idag kändes det ungefär som att springa med en lagom utsliten sport-bh, så brösten inte får något stöd. Mina löst sittande träningsbyxor kanske får bytas ut mot tights på löppassen framöver, (hur mycket jag än ogillar det!) eller så får jag kanske se mig om efter en annan tros-modell?
Dagens intervall var 5 x 3 minuter löpning med 1 minuts promenadvila mellan, samt upp- och nedvarvning.
Eftersom jag började så duktigt så tänkte jag fortsätta med det och avslutade således träningsdagen med 15 minuter stretch. Jag är egentligen jättedålig på att stretcha. TROTS att jag vet att jag borde, när jag har FÖR hemsk träningsvärk eller börjar få ont brukar det slå mig att jag kanske borde stretcha lite och så håller jag i det en vecka eller två -sedan känns det bara tidsdödande…
prova lite tightare byxor, det kan hjälpa en del om du tycker det är jobbigt med skumpandet. Sedan är det bara att vänta på att huden drar ihop sig, det kommer med lite väntan och fortsatt tränande 😉
/Cecilia
Ja, det får nog bli tights nästa gång… Hur mycket jag än ogillar det. Jag tycker att mina ben ser så stora ut då (som att de inte skulle göra det i lösare byxor?) Det som inte syns, det finns inte!
Sport-bh är jag däremot noga med. Jag skiter i om jag ser platt ut -det är ju värre om brösten hoppar ut liksom! 😮
Ett tips är att ha såna där ”håller-in”/”slimmande”-strumpbyxor (heter dom ”shape-up” kanske?) under löparbyxorna. De smiter åt ordentligt och man slipper känna hur det skumpar å skuttar. Det finns strumpbyxmodeller som tajtar till både magen, rumpan å låren. Jag tycker att det är grymt att ha under! Som sport-bh för underdelen av kroppen 😀
Jag får väl spana in dem och se om det kan vara något. Har en motsvarande ”bodyslimmer” i klänningsmodell under åtsittande klänningar, men denfunkar inte riktigt att springa i. Och den har jag ju för se lite snyggare ut, och hur jag ser ut när jag tränar…. Alltså, om jag säger att jag inte bryr mig så ljuger jag, men jag brukar inte medvetet piffa till mig innan träningen. Fast om det handlar om att kunna träna bekvämt så!
Tänk på att inte luta dig för mycket framåt när du springer. Ett tips bara.
Tack, jag ska tänka på det!
Det var ungefär så mitt ex sa också, eller menade med, att jag skulle lyfta upp bröstkorgen och höja blicken. De har dock inga speglar bredvid löpbanden så jag vet inte hurvida jag lutar mig framåt eller inte….