Del 2. Ankomst och StripChair.

24/1 Lördag

 

Pendeltåget jag skulle åka med var försenat och min tidtabell som jag skrev ut på reseplaneraren sprack.

– Jaha, så när går nästa tunnelbana? De gick tydligen väldigt ofta till Skanstull såg jag när jag kom in till Centralen. Jag klev på tunnelbanan, men blev förvånad att de gick ÖVER marken också. Jag kom av på rätt station och följde skylten mot Blekingegatan. När jag kom upp såg jag en gatupratare med ”STRIPBOOTCAMP”.

image
Jag kom bort till porten, kollade mig nervöst omkring: – Är kusten klar? Ingen man känner som ser var man går in?

Jag smet in och kilade ner för trappan. Där fick jag tala om mitt namn och fick sedan byta om. Efter en stund kommer Petra ut från salen och hälsar på mig, hon verkade aningen stressad att hinna få i ordning allt.

 

När jag kom in i salen stod det en massa stolar uppradade och det var Stripchair som gällde. De flesta var nog besvärade och kände sig obekväma, men när man kom igång så var det helt OK. Jag är nog lite som en struts; Om jag inte ser dem så ser inte de mig. Därför står jag gärna långt fram, för då ser jag inte alla som är bakom mig. Dessutom ser jag lättare vad instruktören gör och ökar oddsen för att göra rätt och det är viktigt för mig. Efter en stund hade vi vattenpaus och då skulle vi byta plats. Instruktörerna använde inte headset och med hög musik, ståendes längst bak var det väldigt svårt att höra…

image

Under passets gång tänkte jag –Har människan ingen ryggrad?! Jag är nog väldigt stel eller så är jag helt enkelt för blyg för att röra mig på det sättet. Eller kanske miljöskadad? Jag lyfter aldrig något med böjd rygg eller reser mig upp på det sättet. Att räta ut benen först och sedan rulla upp ryggen går helt emot mina principer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *