Den här dagen har varit allt annat än bra. Typ ALLT har varit fel! Inslag av PMS gör ju inte situationen bättre heller precis.

Ibland kan motivationen tryta. Men det brukar kunna avhjälpas med lite mental peptalk på gymmet. Gymmet har varit som ett andra hem för mig under de senaste åren, och jag har gymägarna att tacka för allt stöd som jag fått under min viktresa. Numera FÖRE DETTA gymägarna alltså. De har nämligen sålt gymmet och ingenting är sig likt längre! Jag har inte för avsikt att falla tillbaka i gamla mönster, men det uteblivna stödet har redan gjort sig tillkänna… 🙁

Jag hade väl förhoppningen om att det skulle bli bra ändå – men just nu verkar det inte bli bättre. Ett gymbyte är alltså inte långt borta! Känns lite vemodigt att lämna ett bra gym, men å andra sidan var det ju de förra ägarna som gjorde gymmet till det det var.
De kommer aldrig försvinna för gott! Det finns ju facebook, mail, telefon… Och dessutom bor Ulrika bara 500 meter bort!

Kluven, omotiverad och frustrerad åkte jag till gymmet idag i alla fall! Redo att mötas av… -En vägg typ!

Alla stora idrottsmän/kvinnor säger att man måste fokusera och visualisera. Att man måste se sig själv klara det och det…

Jag körde 5 roddintervaller á 500 meter idag. Kroppen jobbade men tankarna var nån helt annan stans. Och jag var definitivt inte fokuserad! Bara frustrerad och full av adrenalin.
Helt plötsligt hade jag rott på en tid jag ALDRIG rott förut, inte ens när jag verkligen fokuserat och gått in för att ta nytt rekord!

Mina tider blev:

Det var dessutom på sista intervallen som jag tog rekordet! Men det var på rejält skakiga ben jag skyndade mig uppför trapporna efteråt. De skulle stänga vilken minut som helst, och det blir så fasligt mörkt där nere när man släcker… Bosse gjorde det en gång – han gjorde aldrig om det!!