Ikväll gick blodomloppet av stapeln i Borlänge. Det var deltagarrekord med över 7000 deltagare, 2000 fler än förra året alltså!

Förväntansfulla löpare i startfållan

Som vanligt är det uppvärmning med friskis & svettis och jag skuttade runt där på gräset i startfållan. Helt plötsligt högg det till i foten, tänkte först att det här bådar inte gott -men jag upplevde inte att jag hade trampat snett eller nå’t. Jag knöt upp skon och vickade på den och så knakade det till -typ ledvätska? Och vips så var smärtan borta!

Jag stog ganska långt fram vid starten för att slippa hamna i en klump där man får springa med myrsteg första kilometern. När jag springer springer jag FORT (såvida jag inte ska springa intervaller och springa en viss tid), sedan går jag när jag blir trött. Om jag hade orkat jogga i ett lugnt tempo en längre tid hade det kanske varit bättre, eller det hade väl kanske gått på ett ut. För de jag sprang om när jag sprang JOGGADE om mig när jag GICK. Och när jag verkligen orkade springa så var det ju hela tiden en massa folk i vägen för mig. Konstigt va?!

Jag kom i mål på en ny rekordtid på 5 km, nämligen 35:43.
När jag var liten lovade min mamma mig en egen hund om jag sprang 5 km under 30 minuter. Jag börjar närma mig det nu! 😉

Trött men nöjd och glad efter målgång!

Vid målet fick jag sedvanligt en medalj, banan, t-shirt och så lite smått och gott från olika sposorer.

Jag bor nära sportfältet och GICK således till och från startplatsen, men jag kan ju säga att det var TRÅNGT att ta sig hem då ca 500 meter är gångbana och jag MÖTTE alla deltagare som var på väg mot målet… På nåt sätt märktes det att jag hade kommit i mål tidigare, för det var MER folk jag mötte i år…

För alla siffernördar – så här såg pulskurvan ut! (klicka på bilden för att se den större)