Det är inte mitt fel…

…men jag kan trots det känna en viss skuld. Varför stannade jag inte? Jag hade ju kanske kunnat förhindra det! Hunden levde ju när jag passerade…

Igår skrev jag om det jag såg på vägen hem efter hundutställningen, idag fick jag det bekräftat av Dalarnas Tidningar och Dalademokraten.

Olycka eller inte, det är fruktansvärt tragiskt i alla fall!

 

Det är dock inte första gången jag får bevittna ett brott

 

3 reaktion på “Det är inte mitt fel…

    • Ja, det var hemskt! Att se hunden sitta fastbunden där bakom var ungefär som att förespå att nån på ett broräcke tänkte hoppa. Det kändes liksom så självklart att föraren i bilen skulle köra iväg… Jag ångrar verkligen att jag inte stannade (vände tillbaka så fort jag fick möjlighet) Går inte bara att tvärnita på 90-vägen heller…

  1. Förstår hur du känner men det var inte ditt fel. Gubben måste ha begynnande demens för HUR FAN kan man annats glömma att man inte tagit in hunden. I TRE KILOMETER!!!Mardröm!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *