Idag blev det en KORTARE promenad. 30 minuter räckte gott och väl – benen kändes stumma efter träningen och Celine tycker fortfarande att det är lite för kallt. Jag håller faktiskt med henne! Men eftersom vi gick tidigare idag så var solen fortfarande uppe.

Efter promenaden var mina ben som isbitar, hade knappt nån känsel i dem! Tur att jag inte tillämpade promenaden som uppvärmning inför dagens pass, då det snarare är nedkylning…

Ni kanske undrar om jag aldrig hört uttrycket ”kläder efter väder”. Men jodå, det har jag gjort. Jag tillämpar det dock bara sommartid när det riktigt varmt och man kan klä sig i shorts och linne eller rentutav bikini! 😉
Jag ogillar att frysa, men tycker heller inte om att ha en massa kläder på mig. Svår ekvation vintertid alltså!

Det säger ju sig självt egentligen att man blir kall om benen när det är 5 grader och blåser ute -om man ”bara” har tunna lycra-byxor på sig, som jag tränar i på gymmet. Mössa använder jag inte men vantar har jag ibland. Ångrar faktiskt lite att jag inte tog på mig dem idag.

Runt sportfältet är det ganska öppet och isande vindar slog emot mig och Celine…

Det är ju hopplöst, och förbannat irriterande att jag inte ens kan ta en långpromenad utan att få ont. Går jag på nåt konstigt sätt? Aktiverar jag fel muskler?
Hur som helst så uppskattas inte långpromenader av min höftböjar-muskel.
Min sjukgymnast hittade i alla fall ”felet” och eftersom jag nu vet vad det magonda beror på så kan jag ju skippa akuten den här gången.

1 timmes promenad blev det i alla fall – i ganska lugnt tempo. Fick tillfälle att rensa hjärnan samtidigt.

Solen sken och snön börjar sakta men säkert att försvinna!