Att bo i ett hus som man äger, innebär stor frihet, men också ett ansvar! Visst kan man välja att INTE göra något åt ev. problem, men sånt som man vanligtvis hade ringt en hyresvärd om får man nu fixa själv.
Den här helgen kom pappa upp och hälsade på, eller framförallt för att hälsa på Ingela, min syster, eftersom hon fyller år på söndag. Hon ska nämligen få lite grejer fixade och installerade i SITT hus.
Det är tufft ibland att som ung tjej sköta ett hus helt ensam. Jag anser mig vara relativt ung fortfarande i alla fall, men jag var ju 22 år när jag köpte huset -tiden går fort!
Hur som helst så är jag inte lika praktiskt lagd som min pappa. Han monterade mina fönsterlampor, drog el och monterade strömbrytare. Han fixade en ”valpbräda” till köket -Celine kan hoppa över, men valparna blir kvar där inne.
Sedan kikade han på en spotlight i köket som glappar och konstaterade att det kunde ta flera timmar att byta den. Det hade han tyvärr inte tid med den här gången… Min tvättmaskin kikade han också på, men kunde inte riktigt komma fram till felet, så det blir nog till att låta Elon/Siemens felsöka istället. Inget akut fel -bara att sköljmedlet spolas ner samtidigt som tvättmedlet så jag får hälla i det senare eller köra ett separat sköljningsprogram. Ett sånt problem hade man ju bara ringt hyresvärden om ifall man hyrde sin bostad…
Valparna växer för varje dag och äter mest egen hundmat nu. Men… mammas mat är alltid bäst!
Sedan sov de gott en stund…
Idag fick jag också bekräftat att mitt hemlarm med utryckningstjänst verkligen fungerar. Pappa råkade få igång larmet innan jag hade hunnit hem idag. Jag hade hoppat in för att handla några smågrejer bara och hade mobilen kvar i bilen, så jag svarade ju inte heller när de ringde från Securitas. Jag hann lagom hem så kom en väktare i bevakningsbil och fick då bekräftat att allt var i sin ordning. Jag fick legitimera mig och så var frid och fröjd igen.
2 km sprang jag i alla fall och tiden stannade på 13:42 den här gången.
