Idag var det ju alltså dags för antagningsproven till ordningsvaktsutbildningen. Det började i morse med ett prov i svenska. Grammatik, ordförståelse och en ”uppsats”, en form av rapport som skulle skrivas. Inga problem! Det var exakt samma prov som sist! Men de skulle ju skicka ut SMS till alla som blev godkända. Inte helt oväntat kom det ett SMS lite senare.

Jag var alltså godkänd att gå vidare till nästa steg -Löpningen!

Löpningen som jag har tränat SÅ hårt och målinriktat på. Och jag hade ju laddat och försökt förbereda mig metalt också. Malin skulle följa med och peppa mig -sist jag sprang var det okej att ha en ”hare” med sig så jag trodde inte att det skulle vara några problem. Men när vi väl var på plats fick vi nobben direkt. Hon fick absolut inte följa med! 🙁
Jag hade ju min mp3 med mig med bra musik i rätt tempo som backup -ifall just det skulle inträffa, att jag blev utan peppning. Men naturligtvis så vägrade mp3-spelaren att starta i kylan, så det sket sig också.
Med all pepp jag kunde få innan loppet fick jag alltså springa helt själv och utan musik.

Men vilken start sedan då! Polisinspektören informerade om banan m.m. och jag hade ju fortfarande jackan på mig för att inte bli kall. Helt plötsligt sa han bara. ”3-2-1 kör!” Helt utan förvarning. Ingen var ens uppställd på någon form av startled. ”Nej, vänta” utbrast jag. -Total nonchalans! Klockan var dessutom 13.26 bara och vi skulle springa 13.30…
Fort som f*n slet jag av mig jackan, tappade vanten i farten och slängde av mig den andra också till Malin som stod kvar. Hon ropade efter mig att jag hade några sekunder tillgodo. Varvid jag fick höra efteråt att inspektören hade blivit skitsur på henne och sagt att hon inte skulle lägga sig i deras verksamhet. Och så ifrågasatte han vem hon var och vad hon gjorde där. Inte det trevligaste bemötandet precis!

Jag gjorde så gott jag kunde, kutade så jag fick blodsmak i munnen, de sista 800 meterna blåste det nåt så fruktansvärt och underlaget var inte jätteroligt på sina håll. TROTS det sprang jag i mål på en rekordtid, men det innebär inte att det var BRA för det. Inspektören stod där och sa kort och stelt ”Tyvärr 12.26!” Enligt min klocka sprang jag på 12:18, jag startade ju den när jag väl kom iväg. Men det var ju fortfarande för lång tid då man måste fixa löpningen under 12 minuter.

Jag kan ju söka utbildningen ända till jag är 65 år om jag så vill, men jag hade ju sett fram emot att få gå den nu. Så nu har jag ju olika alternativ. Söka i något annat län som har en grundutbildning inom en snar framtid eller vänta till hösten och hålla tummarna för att de blir en utbildning igen i höst. Eftersom de envisas med att springa utomhus här oavsett väder/årstid så tror jag ju i alla fall att underlaget är lite bättre runt september…

Det känns självklart fördjävligt att ha missat med så lite, med tanke på all träning och målmedvetenhet. Dessutom väger jag i dagsläget drygt 12 kilo mindre än när jag sprang sist, så jag trodde ju verkligen att jag skulle fixa det! Hoppas ingen har tippat på mig – bad for you i så fall!
Jag gjorde som sagt mitt bästa -men det räckte inte!