Celine drog över tiden rejält och värkarna ville inte komma igång. Orsaken? Ja, låga kalkvärden och glukos. Hon fick dropp av båda inne på djursjukhuset, men kalket gick åt direkt till alla celler så efter första dosen var värdena LÄGRE än innan.

[videofyme id=”774693″]

Hon fick en omgång till av båda och värdena steg lite, sedan åt hon faktiskt mat också senare.

Timmarna gick och till slut frågade veterinären om JAG hade fått nån mat. Eftersom jag inte hade ätit något och kom dit redan vid lunch så fixade hon en smörgås och en banan. Vilket var GULD värt när man hade varit utan mat i över 6 timmar.

Vid 20-tiden fick de klartecken att sätta igång Celine med hormoner och vid 22-tiden kom värkarbetet igång på riktigt. Men ingen valp syntes till!
Veterinären kände valpen under bäckenbenskanten och trodde inte att hon skulle orka. Men det är en stark och envis tjej jag har och hon fixade det ju sist!

Strax före midnatt fick jag lite mat igen, det är servicetänkande det!

Celine kämpade på, vi traskade fram och tillbaka i korridoren och även utomhus. Men det var svinkallt! Hon krystade bra och jag hjälpte till genom att trycka valpen uppåt och tillslut så föddes en liten tjej kl.01.15

Vi fick åka hem kl.02.00, -20 grader ute så jag lindade in valpen i en filt. Resterande valpar föddes sedan hemma under nattens gång.

Sista valpen föddes strax efter kl.7 imorse men huvudet kom ut sist. Han andades inte själv och var väldigt slö. Jag blåste ett par gånger tills han drog sitt första andetag, gnuggade och gnuggade och försökte få honom piggare. Han skrek lite i alla fall!
Sedan fick han komma ner till sina syskon och efter ett par timmar var alla i full färd med att dia och verkade väldigt välmående. Fyra pigga och friska valpar blev resultatet efter denna långa och utdragna valpning.