Idag var det återigen dags för barngymnastiken. Barnen står på händer, hjular, gör kullebyttor, hoppar bock och trampett och är superduktiga!

Idag tog jag tillfället i akt direkt efter barngympan och bad en av ledarna, som är idrottslärare, om hjälp att passa på handstående. Hennes man, som också är idrottslärare, var där. Med TVÅ som passade så skulle jag väl våga?! Det handlade nog inte om att ”inte kunna” utan snarare ”inte våga”.
Jag fick feedback direkt och jag hade en bra uppspark och balans, men jag måste försöka sträcka ut armarna mer. Liiite för böjda. Vänster arm kommer alltid att vara krokig efter olyckan men båda var vist lite böjda. Behöver nog lite mer styrka också. Men det är på GÅNG i alla fall. Jag får öva mot en vägg och försöka lita på mig själv -inte krypa ihop…

Både min syster och min mamma är idrottslärare, men det funkar ju liksom inte att be dem om hjälp… *hrrrm*