Med sorg i hjärtat har jag nu fattat ett otroligt svårt beslut. Jag blev medveten om att Shakiras höfter inte var bra, redan när hon röntgades vid 1 års ålder. Men DÅ hade hon inte ont, eller var halt. Med åren har det bara blivit värre. Idag var jag inne med henne på Falu djursjukhus för att se HUR illa det egentligen var. Skulle det kanske räcka med smärtstillande? Nej, efter att själv ha fått se röntgenbilden, så gjorde det hela beslutet aningen lättare. Självklart är det minst lika smärtsamt att faktiskt förlora en sådan fin kamrat, men jag VET att jag har gjort rätt -För HENNES skull.
Kl.15.15 idag konstaterade veterinären att hennes hjärta hade slutat att slå.
Nu behöver hon inte lida mer, men jag vet att hon har fått en plats i mångas hjärtan genom åren. Inte minst i mitt!
Stor kram till dig, att ta bort en vän är aldrig lätt.
Tack! Nej, det är jättejobbigt… 🙁
Fattade själv samma beslut för tre år sen. Hade i och för sig inte mycket till val, hennes njurar pajade, det hade blivit en plågsam död om hon inte fått somna in. Trots att åren går kan jag fortfarande sakna henne.
Pingback: En tung dag… | Ronjas resa mot målet