Imorse var det för trist väder, så jag pallade inte att masa mig iväg till Maserhallen för att gå runt sportfältet. Istället åkte jag till gymmet och cyklade där i 45 minuter 13 km blev det.
En medelpuls på 150, max på 164 och kaloriförbrukning på 322 borde iaf motsvara en 1½ varv runt sportfältet, ca 4½ km.
Men jag blev rejält svettig i alla fall, och bara för det så sa jag till Bosse när jag gick förbi repan för att gå ner och duscha; ”Är du nöjd nu, nu är jag svettig” och visade min genomblöta tröja. Han har tjatat på mig att jag ska hålla högt tempo och ta i när jag tränar, att svetten ska rinna om mig.
Jag hade väl förväntat mig att han skulle säga ”Ja, det är bra. Så ska det se ut” eller nåt i den stilen, men nädå…
Orden jag fick var inte roliga att få kastat på sig.
Jag försöker vara stark och vill inte gärna visa hur hårt sånt där tar på mig. Men jag kom bara ner till omklädningsrummet (som tack och lov var tomt) innan prestationsångesten sköljde över mig…
Jag HADE kanske inte tränat tillräckligt hårt? Nej, jag borde naturligtvis ha använt högsta motståndet och trampat järnet före frukost…
Jag borde väl ut och springa nu också, eller nej, det får jag ju inte. Jag var hos kiropraktorn för två timmar sedan och ska ta det lungt idag och lägga kyla på ryggen….
Äsch, han försöker ju bara peppa dig -skratta med honom istället o säg att -ok, nästa gång!
Jo, men han är lite osmidig… JUST DÅ blev jag ledsen, men innerst inne vet jag ju att han bara vill väl…
Strunta i honom och tråkiga kommentarer. Du vet ju själv att du har gjortr ett bra jobb!
Kör hårt och lycka till!
Jo, jag vet att jag ska strunta i sån’t, eller åtminstone inte ta illa upp då han faktiskt menade väl EGENTLIGEN.