Panik, förtvivlan och andnöd

Känner mig så jävla stressad, det är så mycket just nu, men ändå inte.

Jag ska väl egentligen inte gnälla. Finns ensamstående föräldrar som jobbar heltid som förmodligen har MYCKET mindre tid än vad jag har. Men när den inre stressen går ut över allt annat så är det inte särskilt kul. Det handlar väl egentligen inte bara om tiden, utan även om allt annat.

Som ung kvinna ska man lyckas med allt man tar för sig, man ska göra karriär i yrkesrollen, binda sig och skaffa barn, sköta hemmet o.s.v.

Jag har mina djur att ta hand om. Träning med hunden och träning för egen del, men så är det en del saker som har deadline och som stressar en så förbannat…

Fick mer eller mindre panik förut och kunde knappt andas, låg bara och grät, orkade inte mer…  Devil kom och lade sitt huvud på mig, vore det inte för honom så vet jag inte VAD jag hade gjort…

Nu ska jag väl försöka sova, men det är inte SÅ lätt… och sömntabletter har ingen inverkan på mig i det här sinnestillståndet… Vet jag av erfarenhet sedan tidigare…

4 svar på ”Panik, förtvivlan och andnöd

  1. USCH, stackars dig. Jag känner igen mig i det där.. I mitt fall så blir det bättre om jag äter nånting och pratar av mig. Tur att du har din söta hund. krama

  2. Att äta just du kändes inte som prio ett, men kanske prata om det… Försökte adda dig på msn en gång men var osäker på om det var rätt adress…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *