Sov inte så mycket de senaste nätterna eftersom Devil var dålig. Åkte in igår morse, var vaken hela dagen och väntade på besked.

Beskedet kom, de kunde inget göra, inte jag heller. Bara att försöka acceptera situationen som den är. Vilket är lättare sagt än gjort.

Tiden går fortare när man sover sägs det, men sova är inte lätt i alla fall. Jag är jättetrött, sov några timmar men vaknade nu… satte mig upp gång på gång under natten och kikade mot hans bädd, den var tom. Reflexmässigt sa jag ”akta” innan jag satte ner fötterna brevid sängen för att gå upp. Han brukade vilja ligga nära mig och låg gärna precis intill huvudänden… Jag väntade mig att han skulle resa på sig, sträcka på sig för att lägga sig nån meter längre bort så jag kunde gå upp… Men det var tomt…  Jag kan fortfarande inte förstå att han är borta -för alltid!

Han brukade alltid komma om jag var ledsen av nån anledning. Komma och ”buffa” på mig eller lägga huvudet i mitt knä och ge mig en medlidande blick. Kom han åt ansiktet så torkade han bort de envisa tårarna… Men inte nu, tårarna faller för honom, men han vet inte det och kan inget göra…