Idag skulle jag ”bara” ha genomgång av det nya styrkeprogramet, eller rättare sagt -vi skulle bara stämma av hur allt funkar och om det var några nya övningar som var några funderingar kring.

När jag BÖRJADE träna på Atlantum tränade jag med en tränare och hon var med VARJE pass första månaden. Gjorde jag några övningar fel så korrigerade ju hon det på en gång och hon justerade ju höjden i maskinerna så att det blev bra…

Men sedan körde jag på själv, vilket har gjort att jag har ställt in höjd och vinklar på maskiner på ett sådant sätt som känts bra, men egentligen har det varit fel. Så det var MÅNGA övningar att gå igenom och lära sig på ett annat sätt. Jag måste bl.a. komma ihåg att använda magmusklerna mycket mer i många övningar -för att inte få för mycket svank och så måste jag hålla emot mer i den excentriska fasen för att maximera styrkan där.

Efter 1½ timme hade vi väl gått igenom allt och hittat alternativa övningar för min ”livstidsskadade” arm som inte kan jobba i alla vinklar…

Sedan åkte jag hem, var ute en sväng med vovven, åt lunch, packade om väskan för att sedan åka till gymmet för min konditionsträning. Det blev cykling idag med, i alla fall i 60 minuter. Sedan började jag få myror i baken och avslutade med 15 minuter på löpbandet.

Dessa siffror BORDE jag väl vara nöjd med egentligen, men ju mer vikten minskat, desto mer självkritisk har jag blivit. Jag har dock fått höra gång på gång att det är fullt normalt. Fråga mig inte varför!