Det som känns nu går inte att beskriva. Känns bara konstigt och förvirrande. Har legat på sängen i säkert en timme och bara stirrat rakt upp i taket och låtit tankarna fara som de vill. Blev jag någe klokare av det? Nej!

Just nu vet jag varken ut eller in, jag vet inte vad jag vill eller ska göra, jag har ingen matlust, är inte törstig, ingen energi till att träna finns heller… Men då ekar orden huvudet: Fundera mindre och GÖR MER -Just do it!

Men vad? Allt känns bara tomt nu, känns som om all kunskap om liv är bortblåst. Träna? Hur? Vad? Varför?

Det är nästan så jag börjar undra om jag är riktigt frisk eller om jag blivit hjärntvättad typ… Man börjar fundera på helt orelevanta saker som är på en helt annan nivå, som man inte ens behöver BRY sig om ännu… Ungefär som att man börjar fundera på vilka tapeter man ska ha i sovrummet när man man har en hög med brädor framför sig och inte ens har byggt fasaden på huset…

Klart man ska ha drömmar och mål, men man kommer ingenstans av att bara TÄNKA, man måste göra något också. Har hört så olika både från insatta och totalt oinsatta; ”En sådan kropp kan du bara drömma om.” ”Du ska inte ens TÄNKA i de banorna ännu”. ”Du är ju söt, så du skulle passa att tävla i BF” (Ni kan ju gissa att den kommentaren var från en som är totalt oinsatt). ”Du har ju potential för att bli stark i knäböj, ska du inte satsa på SL?!” ”Vad jag kan se på dina bilder nu så har du goda förutsättningar för en bred rygg.” Visst vore det skönt om nån annan kunde bestämma vad jag skulle göra och leda mig hela vägen fram, men det vore jävligt skönt om mitt huvud ville samarbeta med min kropp.’

Just nu är det nån slags konflikt inne i mig, så även om jag inte orkar så överväger jag att köra ett pass på gymmet då träning kan ha en lugnande inverkan om man har tur…