Jag har nu kommit hem från kursen i Karlstad. Den var helt underbar! Aerobics steg 2, eller bara aerobics som det heter med det nya systemet. Steg 1 som jag gick i januari heter nu Baskurs gruppträning. Nu öppnar sig en helt ny värld!

Ironiskt nog så jag aldrig instruerat i aerobics på riktigt. Jag lånade mammas elever och körde funk med dem, men jag hade nog inte den pedagogiska grund som jag fick lära mig på den här kursen. Det har bara legat i eget intresse att vilja lära sig, lyssna på musik, räkna takter och block, sätta ihop steg. Nu fick jag lära mig Q-signs också! Och så upptäckte jag hur svårt det kan vara att räkna ner på fingrarna… *suck!* Men något som jag verkligen behöver träna på är att inte gömma mig i själv, att tro mer på mig själv och våga ta mer plats (Ta ut stegen och stora armar).

Fick många positiva kommentarer, att jag är tydlig, har smidiga övergångar, ser glad ut. Men det där med glad… Under den perfekta ytan…. Jag kansker ser glad ut, men det är för att det är så kul. Jag har kommit på mig själv att ha ett stort leende på läpparna även mitt under värsta fighten på combaten… Bara för att den träningsformen är så kul!

Men jag har inte världens bästa självförtroende och döljer det under ett stort leende. Just i helgen mådde jag riktig bra och glädjen var verkligen äkta. Underbara kurskamrater! Men ofta döljer sig något annat som jag inte visar utåt… För det som inte syns, det finns ju inte. Eller hur?!

Det lev ju en hel del träningspass under helgen. Klockade en del och det såg ut såhär:

Så under helgens kurs gjorde jag av med 3782 kcal MINST. Vi rörde ju på oss mer än det, men jag klockade bara den längre passen och så har man ju en basalomsättning…