…min nya chef!
Det är en chef som har dränerat mig på energi fullständigt. Som har gett mig magont och gjort mig illamående.
”Byt chef” ploppar nog upp i mångas huvuden då. Men faktum är att TROTS att jag inte har mött min chef öga mot öga, så längtar jag verkligen efter att få göra det.
Den här jobbiga perioden är ju ändå övergående.

Jo, förresten. Jag kanske borde tillägga att min nya chef bor i min livmoder och är endast några centimeter lång ännu… 😉

Eftersom träningen har lyst med sin frånvaro här ett tag så kände jag att jag bar tvungen att berätta nu. Jag är alltså gravid. 🙂

Första testet var jag väldigt osäker på. Spökstreck?

Men test nummer två, dagen efter i klartext gick inte att ta fel på.

Glädjen över beskedet går nog inte att ta miste på heller.

Men även om jag var glad så hade jag fruktansvärt ont. Jag fick åka in akut för en kontroll. Vid första kontrollen syntes ingenting och man misstänkte utomkvedshavandeskap.

Jag blev inbokad på en kontroll några dagar senare och då kunde de se början till ett litet foster.

Smärtan gav inte med sig och jag fick komma in igen. Allt såg bra ut med graviditeten och förutom att jag hade ont så mådde jag ju bra. Omänskligt trött var jag i och för sig och det fanns inte mycket energi kvar till träningen. ”Pyret” hade växt till sig och liknade mer en sjöhäst nu! 😀

Helt plötsligt en morgon, efter två skedar gröt började jag må illa. Det hade jag ju inte gjort förut. Och så var karusellen med illamående igång. Och det var inte bara på morgonen, utan även mitt på dagen. Frukosten byttes ut mot vitt, rostat bröd. Det var i princip det enda jag kunde äta då.
Vid inskrivningen hos barnmorskan sa hon att jag kunde få medicin utskriven mot illamåendet, det var bara att ringa vårdcentralen och hälsa från henne.

Dagen efter hade jag i och för sig återbesök i Falun och träffade en läkare där. Jag fick medicin utskriven på en gång och den har nog hjälpt. Placebo eller inte, men illamåendet har lindrats lite och dessutom innehåller tabletterna koffein, så redan dagen efter kunde jag träna igen.
Vid senaste besöket såg ”Pyret” ut som en gelébjörn. Snurrade på sig och ville inte ligga still i profil.

Orsaken till smärtorna tros vara en muskelknuta (myom) i livmodern. Och det gör ju inte mindre ont av att fostret växer och trycker mot myomet.