Dagen började tidigt, tidigare än nödvändigt för min del då jag vaknade redan klockan 5 och inte kunde somna om. Det är ALLTID så om jag har en tid att passa på morgonen. Jag är väl spänd och stressad -rädd för att försova mig?

Jag skulle iväg på ett möte kl.8.30, de öppnar egentligen verksamheten kl.10.00 där så vi (jag och två andra) blev insläppta via en personalingång.

När vi var klara gick vi ut ur konferensrummet och bort mot entrén. Väl framme så insåg vi att vi inte kom ut! Vi gick tillbaka för att be dem släppa ut oss, men då hade de redan lämnat rummet i andra änden och gått upp. Där inne stod vi som fån och försökte ta oss ut genom NÅGON dörr, men det gick inte!
Då försökte vi istället ta oss in nånstans bland alla låsta dörrar för att få tag i nån personal i huset. Men det var ju låst överallt! Till slut såg vi en dörr som stod öppen. Så en av oss 😉 klättrade över informationsdisken och kom vidare till en lååång och ödslig korridor, sedan där, en trappa upp fanns det personal.

Så typ 15 minuter senare kom vi därifrån. Men jag kände verkligen inte för att stå där inne ända till klockan 10!

Mötet i sig var inte särskilt givande och inga positiva besked direkt. Men jag har inte gett upp än!