Idag åkte jag till gymmet strax före kl.11. Jag satt och snackade lite skit medan jag väntade på min granne som också skulle komma dit. Vid halv 12 påbörjade jag mitt träningspass, 5 km löpning stod det på programmet idag. Det kändes hur tungt som helst, och tiden blev 38:56, en jättedålig tid, jag HAR sprungit mycket snabbare förut!
Det var knappt så jag kom upp för trappan efteråt. När jag kom ut till parkeringen hittade jag först inte min bil, den stod inte där jag hade parkerat -trodde jag. Men jag hade gått förbi den!
När jag väl hittat den så låg inte mina bilnycklar i väskan. Jag hade lagt ur dem när jag packade ner träningsskorna, så jag fick gå tillbaka ner i gymmet och hämta dem. De låg kvar som tur var!

På vägen hem fick jag ett sms med en påminnelse om ett möte imorgon. Men jag hade inget möte inbokat då. När jag kom hem låg en kallelse i brevlådan. 24 timmars framförhållning, det är bra! Jag fick helt enkelt ringa och avboka mötet och hänga i telefonkö -såklart! Samtidigt fick jag slänga i mig nåt att äta!

Jag fick ta en snabbdusch och sedan kasta mig i bilen igen, bort till sjukhuset. Ett möte för samtal och praktisk hjälp av psykolog och kurator med en massa papper, utlåtanden och intyg som ska skickas till höger och vänster. Det har liksom blivit för mycket för att jag ska bemästra det på egen hand.

Efter det åkte jag tillbaka till gymmet och fick äntligen tid att andas! Jag satt ner en stund och bara tog det lugnt innan jag skulle få massage. Välbehövligt och ”skönt-ont” och gör det ont, så gör det gott!