Under den sista kvällsrundan med Shakira häromdagen funderade jag över hur mycket som försvunnit… Av vad? Av mig….

Okej, många kilo är det. Men har jag förlorat något viktigt? Något annat än fett?

Svaret borde vara nej, men det är det inte. Det känns som att jag har förlorat en del av min identitet. Jag är fortfarande jag, men ser inte ut som jag är van att se mig.

Helt plötsligt är jag ett BARN igen! Jag har nu den ”låga” vikten som jag hade på högstadiet och tankarna kopplas tillbaka dit…

Om man sedan funderar på vad som har hänt under tiden och hur mycket man har missat så inser man hur FORT tiden har gått….

När jag satt på Kappis rygg (islandshästen) och vi red igenom skogen kände jag att borde gjort det för länge sedan, men inte kunnat…. Det finns så mycket jag vill göra och uppleva, men övervikten begränsade mig och mina drömmar. Var det inte för att jag var för tung, så var det för att jag inte VILLE. Jag ville inte visa mig, det fanns inga fina kläder som satt bra på mig, jag kunde inte gå ut och äta/fika i offentliga miljöer…

Listan kan göras lång, men jag kan iaf konstatera att jag har mycket som jag vill göra och jag har en del att ”ta igen”… Men jag måste också försöka acceptera mitt ”nya” jag och förstå att jag kommer förändräs mer vartefter vikten minskar. Dessvärre minskar man ju inte exakt där man vill och där man vill behålla storleken, t.ex. brösten. Ja, då är det bara att bita i det sura äpplet… Man kan inte få allt, men allt går att fixa till med plastikoperation, eller?