Ja, jag vill inte tro att det är så, men när jag tittar på bilderna så ser jag ju att det faktiskt ÄR så…
Ronjas resa mot målet
Resan må vara lång, men en Fighterbabe ger aldrig upp
Ja, jag vill inte tro att det är så, men när jag tittar på bilderna så ser jag ju att det faktiskt ÄR så…
Men oj,så tragiskt!Känner med dig.Det är ju faktiskt en familjemedlem,inte bara en hund som många tänker.
Beklagar sorgen
nej nej nej! det skulle ju inte få hända. Livet är jäkligt orättvist och elakt ibland. Det verar som att det här skedde väldigt fort, från att han blev dålig till att han nu är avlivad, det måste vara extra svårt för dig? Eftersom du kanske inte hunnit förbereda dig på detta. Samtidigt hann han väl inte lida heller, om man ska försöka se nåt positivt med det… Hu, hoppas du kan ta ledigt i morgon för detta kan inte vara lätt.
Sköt om Dig!
Jeanette: Jag gör så gott jag kan
Nilla: nej, jag trodde inte att det skulle vara så allvarligt. När jag lämnade honom för operationen så trodde jag att jag skulle hämta hem honom några timmar senare. En så alvarlig tumör på en sådan ung hund är maximal otur… =( Jag är hemmma, är sjukskriven.
Lena: Tack
Bitte: Tack. Ja, det är nästan som flera failjemedlemmar i samma. Lever man med djuren så fyller de många platser. Bl.a barn OCH sambo…
Jag lider verkligen med dig, jag vet hur hemskt det är att förlora en hund, de är ju trots allt ens bästa och trognaste vän…
Jag beklagar sorgen…
Mija: Tack. Ja, han var mitt allt.